Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Världskrigets ekonomi. Af Emil Sommarin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till lifvets nödtorft och bekvämlighet, och öfverföras till arbeten för
krigsändamål. Det är sålunda ekonomiskt sedt en dålig tröst, att
kriget skapar arbetstillfällen genom leverans till hären och flottan,
i vapenfabriker, vid örlogsvarf o. s. v. — Arbetstillfällen kan det i
ett folkhushåll teoretiskt taget aldrig bli brist på, och praktiskt taget
hänger arbetslöshetens förekommande och utrotning utan tvifvel i
hög grad på en välorganiserad och kanske hårdhändt
arbetsförmedling. Den hardiess, med hvilken H. förfäktar axiomet om det
normala öfverflödet på arbetstillfällen, kan endast verka välgörande, så
utbredd som den motsatta föreställningen om saken är, framför
allt inom arbetarklassen.
Rubbningar i näringslifvet åstadkommer kriget, utöfver de
omedelbara och medelbara följderna af kapitalförlusterna och
inkomstminskningarna, dels i form af inre rubbningar, som oberoende
af utländska åtgärder inträda på den inhemska marknaden, och
särskildt framträda på arbetsmarknaden, dels i form af yttre
rubbningar, som framkallas genom allahanda import- och exporthinder
samt i hufvudsak bero på afsiktliga åtgärder af de krigförande
makterna mot »fienden» och mot neutrala. Alla dessa hinder äro endast
till för att öfvervinnas i fråga om sina skadliga följder. De inre
rubbningarna i vårt svenska näringslif framträdde starkast vid
krigsutbrottet, liksom i andra länder, men ha trots de täta och kortvariga
mobiliseringarna småningom öfvervunnos, såsom det framgår af
arbetslöshetsstatistiken. — Det är naturligtvis icke H:s mening, att längre
och mera omfattande mobiliseringar varit önskvärda ur ekonomisk
synpunkt, ty äfven om näringslifvets anpassning för förhållandena då
förenklats, hade ju rubbningarna blifvit vida svårare.
Krigets finansiering bestrides i verkligheten med förnödenheter
och personliga tjänster, d. v. s. med varor och folk, som
undandragas det civila lifvet, inom hvilket därför ingen konsekvens är
oundvikligare än konsumtionens inskränkning. Öfverflyttningen af
arbetsfolk sker genom kommendering. Till öfverföringen af
förnödenheter i statens disposition för arméernas behof användas
hufvudsakligen tre medel: sedelutgifning, upplåning och beskattning.
Beskattning åstadkommer öfverföringen i princip på det sättet, att
exempelvis 5,000 kr. erläggas i krigskonjunkturvinst för en krigsvinst om
25,000 kr., hvarigenom den beskattade förmås att afstå från
anskaffning af en lyxautomobil och staten får medel att köpa automobilen
för krigsbruk. Sedelutgifning utöfver omsättningens normala behof
åstadkommer samma effekt via prisstegring. — Hela den
populärvetenskapliga framställningen af dessa finansoperationer är förträfflig.
Ingenting är heller viktigare än att skingra den hos allmänheten
genom allahanda ovederhäftiga informationer underhållna
vanföreställningen, att kriget egentligen ingenting kostar, när staten köper alla
krigsförnödenheter inom landet och t. o. m. därigenom skapar ökade
arbetstillfällen, eftersom statens utgifter bli inkomster för landets
egna medborgare!
Prispolitiken och prisregleringsmedlen under kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
