Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Kaffemissbruket. Af Hugo Toll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett par verkligt goda surrogat för kaffe finnas dock möjligen.
Och det är det, som vårt folk drack, innan kaffet blef allmänt,
nämligen mjölk och hembryggdt, maltstarkt svagdricka.[1] Gör
slut på mejerieländet, hvilket skaffar folk pengar men beröfvar
det näring och sund dryck. Och gif oss också godt svagdricka
i hvarje stuga. Bryggeriernas tarfliga dricka kommer aldrig att
duga. Men hvilken husmor kan nu brygga? Hon kan ju sällan
laga mat ens. Det kan åtminstone icke »folkets» husmoder,
f. d. fabriksflickan. Industrialismen dömer nog småningom ett
folk att gå under. Det allra värsta är kanske att, om man inte
blir industristat, så går går man också under. Tiden är säkert
mogen.
Den hårda nödvändigheten tycks emellertid ibland kunna göra
underverk, äfven i fråga om människors fysik och hälsa. Knog,
kamp och nöd stålsätter och härdar, där den icke är så svår,
att den knäcker. Jag bäfvar för Sveriges öde, när världskriget
blir slut. Då sitta vi, hela folket, här med vår fetma, vår lättja
och alla våra gamla, osunda vanor- Skola vi då inte bli ett
lätt byte för de spänstiga folk från båda läger, hvilka härdats
i kamp och hvilka af den stora nöden tvungits till försakelse
och själfbehärskning i mat och dryck och andra njutningar?
Kaffefrågan är endast en liten — kanske dock icke en så
alldeles obetydlig del af denna stora fråga. Den hårda nöden
söker man ju inte gärna frivilligt upp. Men är kaffemissbruket
en riksnöd — och det är det sannerligen! — som inte kan
hjälpas med annat än nöd, så har regering och riksdag
tillräcklig anledning att beakta detta och äfven makt att skapa en nöd
in casu, d. v. s. hindra eller åtminstone minska kaffets bruk
genom att lägga en tillräckligt kännbar skatt därpå. Vi läsa
just i dessa dagar om förslag till nya skatter på lyxartiklar. Det
stora socialistpartiet, som tror sig representera »folket», gnuggar
händer af förtjusning: »den skatten också skall träffa endast
de andra.» Välan! Skattebelägg svenska folkets största lyx,
dess kaffeförbrukning för fyrtiofem millioner kronor årligen.
Och gör som med brännvinet. Skattebelägg den med ett par
hundra procent. Inte utrotar en sådan skatt heller kaffet, lika
litet som brännvinet. Men något skall det göra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
