Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Fredsproblemet. Af Ludvig Douglas - De mindre faktorerna i fredsproblemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
statskonst liksom åskmolnen under vissa atmosfäriska
förhållanden, nödvändigtvis måste drabba ihop. Visserligen berättar redan
Caesar, att germanerna och gallerna lågo i ständig fejd med
hvarandra, och ur hans kommentarier härleder sig det första
påståendet att Rhenfloden bildar gränsen mellan bägge folken. I skolan
får den unge fransmannen lära sig detta, samt att Frankrikes
rätta östgräns, återställd af Napoleon I, allt sedan hans fall har
inkräktats af tyskarna, till dess de 1870 rågade måttet af
orättfärdighet genom att taga äfven Elsass-Lothringen. Gent emot
detta inplantas hos lärjungarna i alla tyska skolor kärleken till
fader Rhen såsom den förnämsta tyska floden samt inläres noga,
att Ludvig XIV midt i djupaste fred öfverföll de urgamla tyska
landskapen Elsass och Lothringen och lösryckte dem från det
då oeniga och svaga tyska riket. Sådana gränstvister kunna
dock icke i längden utgöra oöfverstigliga hinder för tvenne
nationers samförstånd. Ej heller äro vare sig minnena från
Napoleon I:s framfart i Tyskland och de oerhörda gärder i
manskap och penningar han kräfde af Tyskland, eller minnena från
de tyska arméernas inmarsch i Frankrike 1870—71 samt de 5
milliarderna krigsskadeersättning, af sådan natur, att de torde
omöjliggöra ett fredligt kulturarbete grannfolken emellan. Stridens
orsak är en annan. Den hänger ihop med Frankrikes inre
politiska historia sedan kejsardömets fall. Det är icke lätt att
härvidlag fälla ett generellt omdöme, ty med det lättrörliga galliska
lynnet och med de många både goda och onda krafter som där
äro i verksamhet måste ljus och skugga falla ojämnt. Men man
kan dock icke annat än konstatera en under de sista
decennierna pågående nedgång i den politiska världen. Paris är ännu
mera än förut den centralpunkt, som uppsuger provinsen och
dit all äregirighet oemotståndligt drages. Kampen om makten
har blifvit mera rå, maktförskjutningen ner till
ytterlighetspartierna mera påtaglig i sina yttringar, partierna själfva, sins
emellan söndrade i kotterier, stridande under de mest växlande
former och lystrande till än den ena än den andre mannen för
dagen, synas endast eftersträfva ett mål — makten.
I denna strid om makten — och ministerposten är i detta
land icke en genom arbete och formklyfveri nedtyngd börda,
utan den är en för den maktlystne ljuf realitet med allt hvad
därtill hörer af sociala och personliga företräden — i denna
täflan om deputeradekammarens och den politiska världens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
