Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Om våra dagars Bulgarien. Af M. Ehrenpreis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM VÅRA DAGARS BULGARIEN 19
olika namn och etiketter ingen nämnvärd principiell skillnad
mellan de borgerliga partierna (för ögonblicket icke färre än
elfva); när allt kom omkring, hade de alla ett gemensamt
grunddrag: att så fort som möjligt komma till makten. Det är
fördenskull icke utan skäl, som folkinstinkten uppkallar partierna
efter deras ledare: stambulovister, zankovister, radoslavister.
Först på de allra sista åren, under inflytande af det ekonomiska
lifvets ökade differentiering, kunna ansatser till en på olikartade
intressen grundad partigruppering förmärkas. Men på det
utrikespolitiska området fanns från början en verklig, alltmera
häftigt framträdande motsats mellan två hufvudriktningar: å ena
sidan den till ett slags politisk religion upphöjda russofilismen,
som parti grundad af den gamle urkraftige, bondsluge och
styf-nackade Dragan Zankov; å andra sidan austrofilismen,
egentligen mera negativt tänkt som en frigörelse från det ryska
trycket, grundad af Stambulovs, den hittills starkaste bulgariske
statsmannens, järnhand. Öfver dessa motsatser står emellertid
en tredje riktning, som jag analogivis skulle vilja kalla
bulga-rofdismen. Den resonerade så: Vi göra hvarken rysk eller
österrikisk, utan rätt och slätt bulgarisk politik; vi stödja oss
än på den ena och än på den andra maktgruppen, så som det
bäst motsvarar Bulgariens intressen, men vi taga vår
själfständighet i akt åt alla håll. »Ils veulent étre Bulgares et rien que
Bulgares, mais pour cela ils sont préts å faire n’importe quoi
et å s’allier au besoin avec n’importe qui» — skref strax
efter freden i Bukarest den bekante belgiske deputeraden
Georges Lorand (i Revue politique internationale, mars 1914).
Bärare af denna tredje riktning var konung Ferdinand, och han
sökte främja den på så sätt, att han — allt efter det
internationella läget — lät än den ena och än den andra
partigruppen komma till makten. Så uppstod ur det bulgariska
partilifvets tvänne komponenter, russofilerna och austrofilerna,
den af konungen eftersträfvade resultanten, en så att säga
syntetisk, bulgariskt-nationell politik, hvars slutmål var Macedoniens
befrielse.
II.
Och utanför politik och partiväsende?
Macedoniens befrielse var oändligt mycket mer än blott och
bart ett politiskt program; den var alla bulgarers innersta bjärte-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
