Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hvad många svenska nationalister tänka. Af Nils Wohlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
U NILS WOHLIN
Behjärtade patrioter finnas, som tro oss för svaga att bära
upp en själfständig nationalism. Det svaras: menas härmed en
politik, som gör våld på andras rätt, så bli vi aldrig i stånd till
en sådan. Därtill sitter aktningen för rätten sedan
landskapslagarnas åldriga tid för djupt rotad i vårt folk. Menas åter att
göra något stort af sin nationella personlighet, så skola vi kunna
det. På de ekonomiska och kulturella områdena rycka vi redan
hastigt framåt. Den politiska isoleringens faror äro stora. Detta
känna vi alla, och de varningsord, som här sagts, räkna vi som
ett beståndande verk. Icke desto mindre: vi måste ta Gud i
hågen och stå risken. Man förstår den som från det brinnande
skeppet hoppar i hafvet, men det visar icke sinnesnärvaro att
hoppa innan skeppet börjat brinna. Kriget har lärt att tron på
en rättvis sak, tapperhet, öfverlägsenhet i organisation, strategi
och krigsberedskap väga upp mycket af numerisk
underlägsenhet. I alla dessa hänseenden äga vi förutsättningar.
»Aktivister» äro alla fosterlandsvänner i den meningen, att de
inse nödvändigheten för ett folks hälsa att det ställer sig yttre
mål före. Denna sanning är icke en uppfinning af preussiska
statsrättsprofessorer. Vår svenska historia under de båda sista
seklen har länge lärt oss detta, om vi också icke vilja betrakta
denna tid som en enda förfalloperiod. Ett betydande inre
kolonisations- och utvecklingsarbete har dock därunder ägt rum. Men
sant är, att vi hotas af inåtvändhet, ingiften, tveksamhet inför
framtiden, brist på nationellt humör. Vägen ut ur allt detta är:
större utåtvändhet, kurage att ta i tu med våra storindustriella,
storkommersiella och storkulturella framtidsuppgifter. All
svenskhets samlande ingår också i uppgiften. Men hur än våra
hjärtan klappa för Finland, kunna vi icke låta vår ärorika svenska
armé gå fram som färgade trupper under tysk öfverledning, för
att som nyligen turkarna få i Kriegschronik se en bild af vårt
lifgarde med rubriken »musterhafte deutsche Disziplin in der
schwedischen Armée». Allra minst kunna vi gå till en sådan
aktion, då målet för densamma icke kan nås och säkras utan
för priset af vår fulla själfbestämningsrätt. Härmed släppa vi
icke hoppet att dock måhända i framtiden kunna göra något för
Finland.
»Krigsboken» gjorde nytta, i den mån den höjde
själfförtroendet genom att peka på våra maktmedel. Men till denna boks
eftermäle hör, att den förklarat oss fega. Feg är den som vill,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
