Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Aktiv handelspolitik. Af Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
påståendet, att Tyskland skulle handla likadant, om det vore i
Englands ställe, ty det är icke i Englands ställe. Vi ha alldeles
för stort behof att försvara oss mot de faktiska öfvergreppen
för att afhålla oss därifrån på grund af spekulationer öfver
dem som ej nu kunna inträffa.
Emellertid får ett fasthållande vid Sveriges rätt icke
innebära ett Don Quixot’iskt förakt för det nuvarande politiska
lägets bedröfliga realiteter, en strutspolitik som icke vill se det
obehagliga och därmed tror sig ha bragt det ur världen.
Strutspolitiken har alla utsikter att leda just till det man
mest vill undvika, emedan den hindrar från att i tid taga
mått och steg däremot. Det är käringatröst kvida och lida,
man måste det onda med goda råd bota och borttaga, sade
Gustaf II Adolf. Här skall därför i korta drag undersökas
hvad som kan och bör göras eller underlåtas i vårt
nuvarande läge.
Den första frågan får väl då anses vara, om det i och för
sig kan anses önskvärdt att komma till en generell uppgörelse
med England. Därom kan man hysa högst välgrundade tvifvel.
De hittills ingångna uppgörelserna — den holländska, den
schweiziska och den danska — utmärkas nämligen såvidt
bekant alla af att den neutrala parten ålägger sig de mest
vidtgående förpliktelser, medan Englands motförbindelse väl
bestämmer maximum af hvad som under några förhållanden
släppes igenom men ingalunda garanterar det neutrala
landet att få ens minimum af hvad det kan komma att behöfva.
Detta är den beryktade s. k. kontingenteringen, som från
början genomförts i både Schweiz och Danmark och som tycks
ha påtvungits äfven Holland efteråt, fastän den ej där ingick
i den ursprungliga öfverenskommelsen. Till grund för denna
lägges i en eller annan form importen af olika varor under
de senaste fredsåren, och det sålunda erhållna medeltalet
bestämmer maximum för hvad landet kan få, ofta med ganska
ringa hänsyn till förändringarna i landets behof sedan krigets
början. Men England ikläder sig som sagdt icke å sin sida
någon som helst förpliktelse att släppa igenom dessa kvantiteter
utan har möjlighet att med åberopande af
transportsvårigheter, behof af varan för egen eller bundsförvanternas räkning
o. s. v. ytterligare begränsa eller helt afskära tillförseln efter
behag. Uppgörelserna påminna om det sätt att spela krona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
