Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - Blad om Norges parlamentarism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
586 DAGENS FRÅGOR
uge... I den store uge samles vi i uenighed», upplyser folket
triumferande en förbluffad främling. Och verkligen, när fienden står
för dörren, drager Folkeraadet honom till mötes i exemplarisk
oenighet och förgör sig själf, lämnande åt en pigg kyparpojke att rädda
fäderneslandet, innan han springer hem till hotellet att passa sina
»tre og femti natpotter».
Folkeraadet kommer ovillkorligen i minnet vid läsningen af Yngvar
Nielsens bok Da Unionen s kul d e briste. Icke som om den ärade
professorn i geografi vid Kristi aniauniversitetet vore någon arg satiriker af
det Heibergska slaget. Han är den troskyldigaste människa i världen,
så kemiskt ren från både satir och själfironi, att han icke kan neka
sig tillfredsställelsen omtala, att äfven hans namn cirkulerat med
åtminstone en enda gång vid de många norska ministerryktena. Det
kan inte falla honom in något så hädiskt som att tadla och fördöma
fäderneslandets gällande styrelseform. Tvärtom, vid allt det
rank-spel, som denna fört med sig, är han som fisken i vattnet, visserligen
— det försäkrar han själf — oupphörligen fylld af »pinlig trykkende
Uvished» men icke desto mindre lika oupphörligen muntert kilande
mellan större och mindre auktoriteter med de små uppslagsändar,
som anförtrotts honom. Hvad han härom berättar från nittiotalets
förra hälft fram till den sista unionskommitténs tillsättning, är
knappast af historiskt värde. Men det hela med intriger, skvaller och
rykten och allt verkar god miljöskildring, och miljön är förbluffande
lik den bakgrund, hvaremot Folkeraadet spelar.
Det skall erkännas, att boken har allra sist några ganska
intresseväckande sidor om Emil Stang Y. N. hade tillfälle att se honom på
rätt nära håll och hörde oändligt af både godt och ondt sägas om
honom, hvarför sammanfattningen har en viss prägel af personligt
dokument. Men för den fundamentala svagheten i den norska högerns
och dess store ledares hela position har han ingen blick. Det är
för öfrigt rätt betecknande, att å ena sidan Sverige och enskilda
svenskar skarpt tadlas för det ohägn de alltid giorde Norge i
unionspolitiken — då heter det, att svensk Indblandelse maa undviges —
under det å andra sidan lika bittert klagas öfver, att svenskarne
läto norska högern rida ut stormen ensam.
Knappast är något mera att säga om själfva boken. Men den
slutreflexionen är oundgänglig, att Y. N. låter sina läsare blicka in i
ett sakernas tillstånd, som i ett för allt bär själfförstöreisens stämpel.
Det kan nog sägas åtskilligt om, hvad vid så fatta omständigheter
kunde ha gjorts för unionens bevarande, men den sagan är ute.
För Norge var det åtminstone en tillfällig lycka, att situationen
framtvang en praktisk handlingens man, som vågade ta risken att
styra ut ur unionsgrälets stagnerade vatten. Men det är också
tämligen tydligt, att det icke var i unionsförhållandet, som det verkliga
onda låg. Hvar det var och är att söka, därom kan den
uppmärksamme i Yngvar Nielsens bok läsa åtskilligt mer, än författaren haft
tanke på att tala om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
