Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - Finland och den ryska demokratien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
578 DAGENS FRÅGOR
vid 1600-talets början, bär än i dag namnet »den stora oredans tid»,
och en sådan tid kan än en gång inbryta; åren 1905-06 märktes
just kraftiga ansatser till ett dylikt historiens upprepande af sig själf.
Då följde i Finland för stunden laglighetens återställande som en
konsekvens af förryskningsmaktens tillfälliga förlamning, särskildt i
»gräns-markerna». Något positivt och beståndande skapades emellertid ej,
och »Röda gardets» historia visar, att en rysk-finsk »hjärtanas union»
af här antydt slag endast tenderade till att äfven för Finlands del
framalstra en samhällsfarlig anarki.
l särdeles klart medvetande härom närmade sig de konstitutionella
meningsgrupperna i Finland i stället förhoppningsfullt
»folkfrihetspartiet», de enligt västerländsk terminologi »borgerligt radikala» s. k.
kadetterna och de på vänstra och högra sidan närstående
politiska fraktionerna. Desillusionen blef nästan lika stor som bland de
efter stor social revolution törstande. De konstitutionella demokraterna
af > europeiskt» reformsnitt befunnos snart i all sin vältalighet äfven
de alltför svaga. Förryskningen och nedbrytningen af det gamla
svenska lagsamhället i Finland fortgick snart ånyo, och kadetternas
protester aftogo med åren väl ej i vältalighet, men däremot i kraft och
pålitlighet. En finländsk författare anmärker sålunda om kadettledaren
professor Miljukovs tal den 8 juni 1910 vid rikslagstiftningsförslagets
behandling, att han tidigare »oförbehållsamt tagit finnarnas parti», men
nu till följd af bristande anslutning därtill från sina partivänners sida
»fann sig nödsakad att något moderera sina uttryck». På denna
»moderation», när rysk nationalism kolliderade med finländska
laglighets-kraf, ha kadettpartiets ledare sedermera flere gånger i duman visat
prof, och när i somras ett »framstegsblock» skulle bildas inom den
ryska folkrepresentationen, upptogs på dettas program den finska
frågan i synnerligen vaga och till intet förbindande ordalag. Miljukov
hade ännu 1910 betecknat rikslagstiftningens genomförande såsom »en
handling, jämförlig med Polens delning». Då 1915 en af »arbetspartiets»
dumarepresentanter föreslog ett uttalande för upphäfvande af denna
rikslagstiftning, förmådde han ej att därtill vinna anslutning från
kadetterna. Särskildt Miljukovs Balkanpolitiska uttalanden, i hvilka
han gick ett stycke längre i aggressiv form än utrikesministern Sasonov,
torde visa, att den ryska nationalism, som vid sidan af ämbetsmännens
makt- och vinningslystnad varit de finländska laglighetskrafvens
svåraste motståndare, ingalunda — allraminst nu under krigets påverkan —
är främmande för Rysslands sannolikt endast rätt ytligt af
västerländska idéer influerade »frisinnade».
Det på handeln och industriens män stödda oktobristpartiet, som
åtminstone i jämförelse med »sfärerna» kring själfhärskaren och
äm-betsmannahierarkien kan kallas demokratiskt, stödde — med några
lysande undantag — redan 1910 rikslagstiftningspolitiken och bär
huf-vudansvaret för, att den fick ryska folkrepresentationens sigill
under dödsdomen öfver den finländska »lagligheten». Och till höger om
oktobristerna finnas grupper, som i all sin reaktion och tsardyrkan äro
till sammansättning och åskådning på sitt sätt ganska »folkliga». Hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
