Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Ett steg mot arbetsmarknadens centralisering. Af Otto Järte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
568 OTTO JÄRTE
kurrensen öfverflygla den privata platsanvisningen. Den saken
får den offentliga arbetsförmedlingen sköta med egna krafter.
Med hvilka medel skall man då i Sverige söka ernå den
nödiga centraliseringen af den offentliga arbetsförmedlingen?
På denna punkt kan endast staten ingripa och uträtta något. Den
ledning och kontroll, som hittills utöfvats af
arbetsförmedlingsinspektören inom Socialstyrelsen, har varit af öfvervägande
administrativ art, och som sådan varit af betydelse för
arbetsförmedlingssystemets uppbyggande och konsolidering. Först efter
dess fullbordan kunde nya vägar beträdas. År 1910 gjordes
den första ansatsen till en centralisation af efterfrågan och
utbud af arbetskraft genom Riksuakanslistans sammanställande och
utgifvande af arbetsförmedlingsinspektören. Hvarje vecka kan
man där erhålla en kursnotering från den svenska
arbetsmarknaden. Det vore öfverdrift att säga, att den kunde täfla med
börsnoteringarna i allmänt intresse, men säkert erbjuder den för sitt
klientel på arbetsförmedlingsanstalterna, åtminstone vid vissa
tider, lika mycket af ängslan och spänning som
Grängesbergar-nas fluktuationer för herrar spekulanter.
Ett studium af denna Riksvakanslista har under årens lopp
gifvit värdefulla inblickar i våra speciella
arbetsmarknadsförhållanden. Blott en flyktig blick på densamma är tillräcklig
för att man skall skall se att den svenska arbetsmarknadens
mest påfallande drag är jordbrukets konstanta brist på
arbetskraft; därefter följer arbetslösheten bland grofarbetarna i våra
städer, hvilken visserligen skarpes under lågsäsongen på vintern,
men sällan försvinner, hvilket öfverensstämmer därmed, att
arbetslöshetsfrekvensen inom fackorganisationerna aldrig
understiger 2 %. Denna arbetslöshet bland grofarbetarna är af
särskildt elakartad och svårutrotlig natur såsom beroende på hvad
engelsmännen kalla »underemployment», d. v. s.
tillfällighetsarbete; dessa »casual labourers» taga ett jobb än här, än där
och gå under mellantiden arbetslösa. Samtidigt klagar vår
industri öfver ständig brist på yrkesskickligt folk! Det abnorma
förhållandet, att jordbruket saknar arbetskraft, medan städerna
ha öfverflöd på grofarbetare, ofta inflyttade från landsbygden,
är icke något för den svenska arbetsmarknaden särskildt
utmärkande, utan återfinnes som bekant i alla europeiska
kulturländer och är ett typiskt drag för hela den nutida
civilisationen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
