Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Finland, Sverige, kriget och framtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
530 FINLAND, SVERIGE, KRIGET OCH FRAMTIDEN
affärsidkande delen af Finlands folk i allmänhet stode på
Rysslands sida. Tvärtom, det är blott en liten minoritet.
Hvar har man då att söka återstoden af Finlands befolkning?
Äfven bland dem, som intet hellre önska än befrielse, råder
på en del håll närmast oro för en invasion. Skulle
händelsernas gång bli sådan, att Sverige nödgades inskrida, lär det
enligt deras mening visserligen ej lida tvifvel, att den blågula
fanan af Finlands invånare skulle hälsas med de starkaste
sympatier. Mången fanatisk fennoman t. o. m. skulle vid dess åsyn
bli djupt rörd. Att man i svenskarna vore ur stånd att se
fiender är visst. Den svenska allmogen, särskildt i Österbotten,
skulle säkert med glädje strömma till och be om vapen mot
förtryckarna; och troligen skulle också finnarna till stor del följa
exemplet, enkannerligen i östra Finland, där rysshatet är
synnerligen starkt. Mycket skulle dock bero på styrkan af den
här, som skulle rycka in i landet: vore den så ringa, att
utsikterna till framgång vore små, skulle man troligtvis vara föga
glad öfver att få hembygden förvandlad till krigsskådeplats utan
att ha något gagn däraf. Men en manstark och väl rustad
armé, vuxen varfvet att drifva ut ryssen, skulle tas emot med
öppna armar. Och likväl — man önskar på dessa håll icke,
att den skall komma.
Man resonerar på dessa håll ungefär på följande sätt: »Om
vi nu också med svensk hjälp lyckades bli fria, hur skulle
landet då se ut efter kriget? Ruiner, ödemarker, lik. Den, som
tror att ryssarna, tvungna till reträtt, skulle skona någon eller
något, han känner dem dåligt. Deras raseri skulle komma att
ta sig ännu starkare uttryck än i Polen, Litauen och
Kurland. Och det är ju klart, att dessa i främsta rummet skulle
komma att riktas mot Finlands svenska befolkning, fastän
den finska nog också skulle få lida mycket. Men om vi nu
också ville vinderkasta oss dessa lidanden för att åt folket
återvinna frihet — hur långvarig skulle denna bli? Äfven om det
ryska riket blefve slaget i spillror, vore den storryska spillran
i alla fall så imponerande stor, att den inom kort kunde bli
en militärmakt af ofantlig styrka. Att den vid första tillfälle
skulle söka återvinna Finland är själfklart. Månne Sverige och
Finland i förening skulle äga kraft att förhindra det? Därtill
skulle sannolikt kräfvas en större härsmakt än båda länderna
tillsammans mäktade sätta upp. Och om nu Tyskland even-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
