Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Finland, Sverige, kriget och framtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINLAND, SVERIGE, KRIGET OCH FRAMTIDEN 527
bör man helst göra början med en blick på folkstämningens
skiftning sedan krigets utbrott.
Det låter sig icke förneka, att vid krigsutbrottet sympatierna
i flere kretsar voro på ententens sida. Själffallet hade detta
icke sin rot i några sympatier för det ryska väldet, ty
sådana finnas på sin höjd hos ett fåtal förkomna individer. Nej,
det var snarare tyska antipatier och i ännu högre grad
franskengelska sympatier, som här voro verksamma. Det har redan
länge före krigsåret sagts och trötts, att förryskningspolitiken i
Finland hade stöd af kejsar Wilhelm, jå, rent ut ägde rum på
hans tillskyndan. Troligtvis var detta en skickligt påhittad och
utspridd rysk lögn; men den såg förvillande sannolik ut, då
man tänkte på den hänsynslösa förtyskningspolitiken i Slesvig
och de polska delarna af Preussen. Alltnog, man började
hoppas, att då Ryssland nu blef kvitt sin onda ande Tyskland
och tvärtom kom i innerligare vänskapsförhållande till de
fri-hetsälskande och för de små nationernas rätt ömmande
västmakterna, skulle väl bättre tider randas för Finland. Och i
detta hopp skyndade en och annan att bära till torgs sin
lojalitet, icke alltid på värst smakfullt sätt. Det blef på sina håll
i Helsingfors, särskildt från de yngre damernas sida, ett fjäskande
för den ryska militären, dessa artiga kämpar för Belgiens och
Elsass-Lothringens frihet, som var föga i stil med den syn man
dittills haft på denna. Och stora summor samlades i hop för
vården af sårade ryska krigare — det har sedermera visat sig
nog så tungt och besvärligt att hålla de upprättade sjukhusen
vid makt.
Men tiden gick, och friheten kom inte. Tvärtom. Af
fransk-engelskt liberalt inflytande på den ryska politiken märktes alls
ingenting. Man kunde rent af ha trott, att den ondskefulle
kejsar Wilhelm fortfarande hviskade sina fördärfbringande råd i
den lättledde kejsar Nikolajs öra. Skulle då aldrig vändningen
till det bättre komma? Hvad gjorde sir Edward Grey?
England, frihetens stamort och värn, hur kunde det låta något sådant
ske, och detta just nu, då det hade det bästa tillfälle att utöfva
påtryckning på Ryssland? Hade det vid krigets början bestämdt
kraft laglighetens återställande, återupprättande af Finlands
autonomi, skulle kejsaren ju omöjligt ha kunnat undgå att uppfylla
detta kraf. Alltså — hvarför hade det icke skett? Var det
otroliga möjligt? Var England verkligen likgiltigt för ett litet kultur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
