Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor - Svensk medeltidshistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 445
tydelse för Sverige med uttryckligt framhäfvande af, hurusom den
djupaste orsaken till de missförhållanden, öfver hvilka man i
Sverige klagade, låg i unionen som sådan, »i den nya, alltför stora
enhetsstatens brist på en verklig centralregering». Sveriges enda
räddning undan den samhällsupplösning, som måste följa i
fogdestyrelsens spår, var en radikal sprängning af själfva unionsbandet. »Att
först — klart och bestämdt — hafva insett detta, är Engelbrekts
förtjänst.»
Måhända underskattar förf. något den svenska kyrkans roll i
fri-hetsstriden. Särskildt kampen om ärkebiskopsvalet i Upsala 1432 och
följande år bidrog nog i högst väsentlig mån till den nationella
sakens seger. Af akterna från denna kyrkliga kamp — publicerade af
Lindblom i »Skrifter utg. af Kyrkohistoriska föreningen», 1903 —
framgår med all önskvärd tydlighet, att betningen mellan konungen och
Sveriges biskopar reellt sedt var så godt som afgjord redan 1433.
Och konungens uppträdande gent emot de svenska biskoparna under
sistnämnda år ger äfven i viss mån förklaringen till den ömkliga
försiktighet för att ej säga rädsla, hvilken karakteriserar de svenska
herrarnas hållning vid upprorsrörelsens utbrott.
Förf:s framställning af det svenska frihetskriget och den
Engel-brektska politiken i dess motsättning till ej blott danska utan äfven
svensk-aristokratiska sträfvanden är af stort intresse, och på flere
punkter har förf. otvifvelaktigt gifvit oss en riktigare uppfattning af
det tyvärr ofta dunkla händelseförloppet. Med ämnets formulering
har följt, att de utrikespolitiska synpunkterna stundom kanske alltför
mycket lämnas å sido. Man förstår ej rätt konung Eriks
åtgärder gent emot Sverige, om man ej behåller i minnet, att han
samtidigt pressas af de svåra underhandlingarna med Holstein och
hanse-städerna. Förf. har här kunnat hänvisa till Erslevs banbrytande
arbete »Erik af Pommern», där dessa årens utrikespolitik utredes i
sitt sammanhang. Eran svensk synpunkt skulle dock åtskilliga
påpekanden kunna göras, ägnade att ytterligare belysa de så att säga
utrikespolitiska förutsättningarna för Engelbrekts verk.
Rörande en omtvistad fråga, Karl Knutssons ställning till
Engelbrekts mord, är förf:s omdöme väl afvägdt. Att Karl Knutsson hade
fördel af Engelbrekts försvinnande är otvifvelaktigt, men lika
otvifvelaktigt är, att Måns Bengtsson ej rimligen kan betraktas som ett
Karl Knutssons verktyg. Det ryktbara, af Ericus Olai bevarade
brefvet, i hvilket Karl Knutsson tager Engelbrekts dråpare i sitt skyddr
har för visso med rätta af förf. uppfattats såsom identiskt med det
lejdebref, som af Karl Knutsson sedermera i samband med tillärnad
rättegång utfärdades för Måns Bengtsson.
Med värme och kraft tecknar förf. bilden af den svenska
medeltidens kanske främsta politiska personlighet. Med Engelbrekt stiger
det nya Sverige fram, det Sverige, som finner sig själft i biskop
Thomas härliga sång:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
