Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor - Kyrkomötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
440 DAGENS FRÅGOR
detta sammanhang må erinras om det förslag til! ny
högmässoordning, som nyligen enskildt utgifvits af biskop Ullman, ett förslag som
synes erbjuda mer genomgripande afvikelser i förhållande till
nuvarande handbok än det nyssnämnda förslaget och på ett mer löftesrikt
sätt peka i riktning framåt.
I någon form torde väl också katekesfrågan komma före vid
höstens kyrkomöte. Sedan 1911 har en nämnd för granskning af
förslag till läroböcker i den kristna tros- och sedeläran varit i arbete.
Nämnden har tills dato icke kunnat godkänna något af de ganska
talrika förslag, som insändts till den; men den har i alla fall fört
frågan ett godt stycke framåt genom det innehållsrika betänkande
med många positiva grundlinjer, som den utgaf år 1913. Nyligen
har nämnden själf fått i uppdrag att genom någon sin medlem
utarbeta ett läroboksförslag, hvilket dock naturligtvis ej kan bli färdigt
till årets kyrkomöte.
Något som särskildt på sista tiden låtit mycket tala om sig och
äfven väntas bli föremål för kyrkomötets behandling är den nya
äktenskapslagen. Det torde vara öfverflödigt att här närmare ingå
på innehållet i denna lag och de stora nyheter den infört på
äktenskapslagstiftningens område. Den har ju vid upprepade tillfällen
refererats och kommenterats här i tidskriften, i pressen och annorstädes
Anledningen till att det offentliga ordet nu åter kommit att syssla
med denna lag är den kritik, som i allt bestämdare ordalag börjat
riktas mot den från kyrkligt håll, samt utsikten till opposition från
kyrkomötets sida. Att lagen underställes kyrkomötets pröfning är en
grundlagsenlig nödvändighet. Härvidlag är diskussionen om lagens
civillags- eller kyrkolagsnatur skäligen ofruktbar i förhållande till det
odisputabla faktum, att lagen såväl genom sakens natur som med
uttryckliga ord upphäfver 15 och 16 kap. Kyrkolagen. Och sådant
kan enligt regeringsformen icke ske utan »samtycke af allmänt
kyrkomöte». Att kyrkomötet har laglig rätt att, om det så finner nödigt, resa
hinder för lagens fastställande i nuvarande form, är höjdt öfver allt
tvifvel. En annan sak är, om kyrkomötet anser tillräckliga skäl
föreligga för begagnande af denna rätt. Så skulle helt visst vara fallet,
om kyrkomötet anser, att lagen genom sin anda och sina enskilda
bestämmelser står i bestämd strid med de grundsatser, som för
kyrkomötet måste vara väsentliga, nämligen den kristna sedlighetens
grundsatser. Kan detta uppvisas, har kyrkomötet allenast att göra sin
plikt och inlägga sitt veto. Det skall helt visst aldrig falla
kyrkomötet in att af något slags maktbegär eller reformovillighet sätta sig
i kampställning till Sveriges riksdag, som ju äfven den från viss
synpunkt representerar Sveriges kyrka. Men ej heller skulle det vara
kyrkomötet värdigt att blott af klok beräkning eller månhet om egen
berömmelse inför sekulariserade lager af vårt folk offra sin plikt till
den kristna andens värn. Ingen vet. hvilken kyrkomötets syn på
saken kommer att bli. Såsom symptomatisk för en betydande del af
Sveriges prästerskap torde dock den protest kunna betraktas, som
uttalades vid den nyss i Stockholm hållna prästkonferensen. Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
