Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Litteratur - Swedenborg i ny belysning. Af O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på Oeconomia regni animalis, hade han en vision, som gjorde ett
starkt intryck på hans mottagliga sinne och gaf honom en aning om
en kunskap, högre och renare än den som förmedlas af våra sinnen
och vårt intellekt. Tvifvelsutan har Lamm rätt, då han tillmäter
denna vision en afgörande betydelse för utvecklingen af Swedenborgs
kunskapsteori. Han leddes nämligen genom denna sin personliga
erfarenhet öfver till antagandet af en högre kunskapskälla, närmast att
jämföra med den intuition, som bildar slutpunkten i den Lockeska
kunskapsteorien, på samma gång som den spränger dess empiristiska
grundval. För Swedenborg fick teorien om möjligheten af en
öfverempirisk kunskap en genomgripande betydelse, särskildt därför
att han med stöd af densamma kunde utan protest från sitt
intellektuella jag fortgå på den bana, dit hans religiösa och mystiska
anlag allt mer och mer började drifva honom. Filosofien i
Oeconomia regni animalis bär tydlig prägel af den konflikt mellan
naturvetenskapliga och religiösa åskådningar, som under dessa år gjorde
sig gällande i Swedenborgs inre. Dock kan man redan på detta
stadium tydligt skönja, att de senare måste komma att afgå med
segern. De nyplatonska, mystiskt färgade tankarna taga ett allt
större och större rum, och vid sidan af dessa möter man nya,
delvis af kabbalistisk spekulation influerade uppslag, hämtade från
renässansens naturfilosofer. Äfven den tänkare, som mer än någon
annan utvecklade den cartesianska filosofien i mystisk riktning,
nämligen Malebranche, kommer att under denna tid få stort inflytande
på Swedenborg. Öfver hufvud taget märker man, i Oeconomia såväl
som i Swedenborgs öfriga samtidiga arbeten, hur de religiösa
problemen allt mer och mer komma att intaga den centrala platsen i
hans tänkande. Samtidigt börjar han äfven att utveckla den metod, som
framdeles kommer att bilda det konstitutiva elementet i hela hans
teosofiska system, nämligen korrespondensläran eller teorien om den
genomgående öfverensstämmelsen mellan tingen i gudomens, andarnas
och människornas värld. Gifvet är, att man för att förklara
uppkomsten af denna teori har att gå tillbaka på den filosofi, som
utvecklades af de store tänkare, hvilka stå på öfvergången mellan
medeltidens och nyare tidens tankevärldar, exempelvis Agrippa af
Nettesheim och Pico della Mirandola. Den som utan att gå till de i
allmänhet ganska svårtillgängliga originalverken vill skaffa sig en inblick
i den filosofiska metod, som dessa tänkare följde, kan i Viktor
Rydbergs studie öfver medeltidens magi finna en klar och öfverskådlig
redogörelse för densamma. (Man lägge särskildt märke till tabellen
öfver korrespondenserna inom det heliga fyrtalets skala,
sammanställd efter Agrippa af Nettesheims stora verk De occulta philosophia.)
Alldeles samma åskådning är det som vi nu återfinna hos
Swedenborg. Hvad som skiljer honom från renässansens filosofer är att
han icke i likhet med sina föregångare vill använda sin visdom för
att därmed förvärfva något oinskränkt herravälde öfver naturen;
hvarje dylik sträfvan var Swedenborgs nyktra, litet pedantiska natur
främmande. För honom gällde det i främsta rummet att med hjälp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
