Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Polemiken om krigsutbrottets förhistoria. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420 VERNER SÖDERBERG
samtalandes kolleger i sina depescher kunna ha i andra hand
meddelat om ordbytet. Därigenom sättes forskaren i tillfälle
att — utan att för hvarje gång behöfva slå i de olika
aktpublikationerna — få materialet provisoriskt sammanställdt och
sålunda själf kunna bilda sig ett omdöme redan innan han tar
kännedom om Headlams tillfogade egna, naturligtvis af hans
starka ententesympatier färgade, men i formen nästan
undantagslöst mycket suaviter hållna reflexioner.
Genom hela Headlams framställning af den
serbisk-rysk-österrikiska konflikten går som en röd tråd misstron mot alla tyska
försäkringar om att man från Berlin verkligen på allvar öfvade
tryck på Wienkabinettet i fredlig riktning. Han stödjer sig
därvidlag främst på frånvaron af publicerade dokument, hvari
detta tryck kommer till synes, samt på utsagor af
entente-ambassadörerna i Wien, hvilka hela tiden sparade sin tyske
kollega, herr von Tschirschky, bakom den österrikiska
omedgör-ligheten. Redan den l augusti i fjol publicerades emellertid i
»Westminster Gazette» ett aktstycke, som visar, att det tyska
trycket var både starkt och verksamt den 30 juli, då Österrike drefs
att återupptaga de »direkta konversationerna» med Ryssland.
Medlet var Bethmann-Holrwegs skarpa telegram om ett
»missförstånd», som måste uppklaras. Det slutade sålunda:
Vägran att utbyta åsikter med S:t Petersburg skulle vara ett allvarligt
misstag. Vi äro visserligen beredda att fylla vår förbundsplikt, men som allierade
måste vi vägra att låta oss indragas i en världsbrand därigenom att
Österrike-Ungern ej aktar på våra råd. Eders Excellens (Tschirschky) skall framhålla detta
för grefve Berchtold med allt eftertryck och stort allvar.
Rikskanslerns telegram rubbar Headlams cirklar, och han
tillgriper då nödfallsutvägen att betvifla telegrammets äkthet.
»Är det», frågar han, »ett fabrikat, åstadkommet endast för att
öfva en viss verkan på allmänna meningen i England? Är det
ett koncept, uppsatt af rikskanslern, hvilket han ämnade
af-sända, men som i sista stund hejdades af andra inflytelser på
allra högsta håll?» Sedan Headlam framkastat dessa klena
hypoteser, har som bekant rikskanslern (aug. 1915) i tyska
riksdagen officiellt vidkänts telegrammet och framhållit dess
betydelse. Att det ej intogs i den tyska aktsamlingen, förklaras
helt naturligt af hänsyn till österrikisk ömtålighet, allra hälst
så länge liknande påtryckningar vore å bane i fråga om Trentirio
(kanske också om dubbelmonarkiens förhållande till Rumänien).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
