Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - Ett socialt orosår i Norge - Lånade fördomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386 DAGENS FRÅGOR
bort. Sedermera har förslaget, sålunda innebärande endast
obligatorisk medling, behandlats af odels- och lagting. Endast om en fråga
uppstod tvist mellan de båda afdelningarna. Odelstinget häfdade, att
individuella arbetare såväl som individuella arbetsgifvare skulle ställas
till ansvar för olaglig arbetsinställelse. Lagtinget ville stryka denna
individuella ansvarsplikt för arbetarne. Men odelstinget stod
orubbligt kvar på sin ståndpunkt, och lagtinget böjde sig. Den nya lagen är
nu färdig till promulgation. Och Norge är därmed försedt med ett
industriellt fredsinstitut, hvars funktion är ägnad att afvaktas med ett
mycket lifligt intresse i hela den skandinaviska Norden.
Det är naturligt nog, att man i Norge är benägen att knyta stora
förhoppningar vid denna lag. Den sociala oron försvann ej där, när
storstrejksmolnen skingrades i maj. I juni drog en konflikt upp i
byggnadsfacket. Den hotade att med snabb fart utveckla sig till en allmän
arbetsnedläggelse, som skulle ha sträckt sig långt utöfver vederbörande
facks gränser. Emellertid kom det slutligen till uppgörelse. Några
mindre betydande arbetsinställelser, af dem åtminstone en berörande
allmännödig verksamhet, ha i öfrigt satt sin prägel på Norges
samhällslif under våren och sommaren år 1915.
Under denna titel skref professor Harald Hjärne för 14
år sedan en liten uppsats (omtryckt i hans Blandade
spörsmål) om Svenskarnes sjukliga vana att utan vidare öfvertaga
äfven fördomarna hos det eller de folk, som för tillfället åtnjuta
deras sympatier; och förhållandena nu under kriget ha i sorgligt hög
grad gifvit prof på riktigheten i denna diagnos. Hvad man eljest
må mena om neutralitetens värde eller uppgifter, kan det väl blott
vara en mening om både det nyttiga och det riktiga i att ett folk,
så länge det icke är indraget i krig, söker undgå den fördunkling af
omdömesförmågan och den brist på andlig jämvikt, som obestridligen
utmärker en mycket stor del af — anmärkningsvärdt nog —
särskildt den civila befolkningen i alla krigförande länder. Ingen kan
på allvar anse den sinnesförfattning, som utmärker de krigförande
folken sinsemellan, såsom en af krigets hälsosamma sidor eller öfver
hufvud såsom annat än ett hinder för den framtida reglering af det
europeiska statssystemet, inom hvilken dock alla de nuvarande
mot-ståndarne ha att på eller annat sätt finna sig till rätta vid hvarandras
sida. Och ännu mindre kan någon då mena, att de neutrala skulle
skulle göra sig själfva eller andra en tjänst genom att ytterligare
underblåsa eller ens acceptera de rådande andliga förvillelserna. Just
emedan kriget är en stor ehuru fruktansvärd sak, bör man göra allt
för att hålla nere dess fördärfliga biverkningar, på samma sätt som
man vårdar och läker sårade samt söker förekomma sådant lidande,
som ej är nödvändigt för krigets mål. Man kan därför icke undgå
att sympatisera med den sträfvan till en lugnare värdesättning af
fakta, som innebäres i den nya schweiziska internationella månadsskrift,
hvilken i sommar börjat utgifvas samtidigt på tyska under titel
Internationale Rundschau och på engelska med namn The Inter-
Lånade
fördomar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
