Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - »Lysande oegennytta»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368 DAGENS FRÅGOR
kar öfver trycket från den småningom allt mer uppfanatiserade
»folkmeningen».
Utrymmeshänsyn omöjliggöra här ett ingående referat af de
lång-dragna förhandlingarna, och hvad i det följande lämnas är endast
ett försök att påvisa deras utvecklingsgång från italienska
försäkringar om lojalt traktatsenlig vänskaplig neutralitet genom skilda stadier
af utpressning fram till den af renodlad egoism kännetecknade
italienska krigsförklaringen.
Förhandlingarnas underlag bildades af artikel VII i
trippelalliansfördraget, af hvilket till den samtidshistoriska forskningens fromma
nu fyra artiklar (I, III, IV och VII) offentliggjorts. Artikel VII lyder
i bokstafstrogen öfversättning från dess franska original:
Österrike-Ungern och Italien, som endast ha till ögonmärke upprätthållande i
möjligaste mån af territoriellt status quo i Orienten, förbinda sig att använda
sitt inflytande för att förekomma hvarje territoriell modifikation, som skulle
kunna lända till skada för den ena eller andra af signatärmakterna till detta
fördrag. De skola i detta syfte meddela hvarandra alla underrättelser, som
äro ägnade att ömsesidigt upplysa dem om deras egna liksom äfven om andra
makters afsikter. Skulle dock det fall inträda, att, till följd af händelsernas
gång, upprätthållandet af status quo inom Balkanområdet (dans les regions des
Balcans) eller på de ottomanska kusterna och öarna i Adriatiska eller Egeiska
hafvet blefve omöjligt och att, vare sig till följd af en tredje makts
uppträdande eller på annat sätt, Österrike-Ungern eller Italien såge sig nödsakadt att
modifiera det genom en tillfällig eller stadigvarande ockupation från dess sida,
så skall denna ockupation äga rum endast efter föregående öfverenskommelse
(accord préalable) mellan de båda makterna, hvilken skall baseras på
grundsatsen om ömsesidig kompensation för hvarje fördel, territoriell eller af annan
natur, som hvardera staten skulle ernå utöfver nuvarande status quo, och skall
tillgodose båda parternas välgrundade intressen och anspråk.
Grefve Berchtold förutsåg, att Italien skulle åberopa artikel VII i
händelse af provisorisk österrikisk ockupation af serbiskt område, och
gjorde därför redan den 21 juli 1914 ett fruktlöst försök att tolka
kompensationsplikten såsom endast gällande vid besättning af turkiskt
område, något som genast framkallade en sedermera af Tyskland
understödd italiensk gensaga. Den l augusti accepterade han
emellertid i denna del den italienska tolkningen. Österrike liksom
Tyskland häfdade emellertid, som bekant, att aktionen mot Serbien var
ett försvar mot den storserbiska propagandan och det därur sig
utvecklande stormaktskriget från centralmakternas sida sålunda ett
försvarskrig, hvari Italien traktatsenligt (art. III) vore pliktigt att bistå
dem. De åtnöjde sig emellertid, om än knotande, med Italiens den
l augusti fattade neutralitetsbeslut och de försäkringar om
fördrags-enlig »välvillig neutralitet» (enligt art. IV), hvilka omedelbart i de
mest förpliktande ordalag afgåfvos från italienskt håll. San Giuliano
hade redan den 30 juli betonat för von Mérey, att frågan för Italien
vore »om det bättre motsvarade dess intressen att militäriskt ställa
sig på vår (Tysklands-Österrikes) sida eller att förbli neutralt».
Rapporten tillägger: »Personligen vore han mera böjd för det första
alternativet och hölle det äfven för det sannolikare . . .». Han
betonade äfven vid neutralitetsbeslutets meddelande (l aug.), att »därmed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
