Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Den sista värfvade armén. Några London-intryck i ord och bild. Af Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
DEN SISTA VÄRFVADE ARMÉN
dorn hörda uppgifterna från tyska fångläger om engelsmännens
dåliga beskaffenhet icke äro rena osanningar, måste de hänföra
sig till dessa första kontingenter, såsom också bekräftas af andra
tyska omdömen om de engelska truppernas kvalitet.
En annan sak är, att en armés beskaffenhet icke bestämmes
blott af soldatmaterialet. Den personliga utrustningen förefaller
emellertid mycket god — en bekvämare och till snittet
lämpligare uniform än den engelska
ter sig åtminstone för civila ögon
kan svårligen önskas — men det
allvarliga är befälet och öfver
hufvud taget specialutbildningen.
Utan tvifvel kan den bildade
unge engelsmannen på grund af
både medfödda och förvärfvade
egenskaper lättare än de flesta
utbildas till en god
subaltern-officer vid infanteriet och
möjligen kavalleriet, där hufvudsaken
är att leda gossarna och bevara
sin själf behärskning, hvilket allt
en ung bildad engelsman har lärt
på cricket- och fotbollsplatserna.
Men lika väl som de lämpa sig
härför, lika svårt är för dem
allt, som kräfver fackinsikter,
sålunda i viss mån högre befäl och
främst specialvapnen, särskildt artilleriet. Att emellertid hela den
häraf följande svagheten i militär organisation i förening med
utbildningens korthet måste inverka ofördelaktigt på alla
punkter, kan väl ej betviflas.
Hur skall man nu emellertid kunna förena hvad som förut
sagts om värfningssystemets motbjudande karaktär med det nu
framhållna om soldatmaterialets beskaffenhet? Svaret är kanske
enklast: systemet är mycket betänkligt, men engelska folket är
ännu ej ett förtappadt folk. Dess ingrodda vana att lämna
statens välfärd åt de fria krafternas spel har först långsamt
öfvervunnits; till en början var det blott aristokratien och de
högst bildade, som utan tvekan ställde sig till förfogande såsom
officerare — de två gamla universitetens »Rolls of Honour» äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
