Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 5
- Svensk neutralitet. Af Harald Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men naturligtvis har enhvar, som djärfves taga till orda i så
ömtåliga ting, att efter förmåga besinna sitt ansvar inför
fosterlandet och dess välfärd. Under detta förbehåll torde ej ens
själfva neutraliteten få anses undandragen offentlig dryftning.
*
Det är eller borde vara för oss jämförelsevis lätt att bevara
våra gamla vänskapliga känslor för såväl England och
Frankrike som Tyskland och Österrike. Vi kunna ej annat än
beklaga, att dessa makter sammandrabbat i detta krig, hvars
förvecklingar sträcka sig så vida omkring. Vi ha inga skäl att
misstänka någon af dem för en mot vår själfständighet fientlig
politik. Vi behöfva icke tillägna oss någon del i den
ömsesidiga förbittring, som nu tyvärr så ofta gifver sig luft i de
krigförande folkens lidelsefulla och skefva utlåtelser om hvarandra.
Men känslor äro ett, och politiska intressen någonting annat.
Vi kunna, för det första, ej utan vidare finna oss i de
rättskränkningar, som begås emot Sverige såsom neutral makt, så gärna
vi än vilja erkänna, att de stridande ej tillåta sig dessa
öfvergrepp af fiendskap emot oss, utan för att skada hvarandra. Vi
äga helt enkelt icke rätt att saktmodigt hålla till godo därmed,
ty äfven vi bära ansvar för folkrättens bevarande under såväl
krig som fred. Detta ansvars häfdande är tillika för oss ett
maktpåliggande politiskt intresse.
Likväl, och för det andra, detta intresse är ej och kan ej vara
för oss det enda eller det högsta, det framför alla andra
bestämmande under alla omständigheter. Huru långt vi böra och
kunna gå i hvarje fall till folkrättens värn, därom äga vi både
plikt och rätt att själfva afgöra efter noggrant öfvervägande af
våra andra intressen. Sverige är ej skyldigt att drifva sitt
motstånd ända till det yttersta, ända till krig, vid hvarje slags
kränkning af vår neutralitet. Dess försvar är intet skolastiskt
problem, som skall lösas liksidigt efter abstrakta distinktioner
med bortseende från den gifna verklighetens kraf. Hvarken
neutraliteten eller folkrätten får göras till vår afgud, till en
Molock, i hvars gap vi måste offra hela vår framtid.
Men, för det tredje, angreppet mot vår neutralitet kan vara
sådant, att det, äfven utan formlig afsikt, sätter vårt högsta
lifsintresse, vården om vår själfständighet, i fara. Då ha vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:20:38 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1915/0324.html
