Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor - Jordbrukets driftkredit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 315
Kassan utlämnar direkta lån åt medlemmarna i mån af tillgång och
förmedlar äfven växellån.
Flere jordbrukskassor kunna för ett eller flere län sammansluta
sig till en centralkassa för jordbrukskredit. Båda slagen af kassor
kunna, därest de uppfylla de villkor, som ansetts behöfliga såsom
garanti för deras soliditet, och vunnit godkännande från det
allmännas sida, erhålla statsanslag till förvaltningskostnaderna, dock högst
under tio år. Medel till sin lånerörelse hämta kassorna i öfrigt
endast till mindre del från det allmänna. För hvarje centralkassa skulle
såsom säkerhet kunna deponeras statsobligationer för 100,000 kronor.
Rörelsemedlen, i den mån egna medel ej förslå, skulle centralkassorna
tillåtas uppbära från sparbanker, banker eller andra kreditanstalter.
Både de centrala och de lokala kassorna skulle därjämte få idka
inlåning, främst å sparkasseräkning, dock med åtskilliga
restriktioner. De växlar, som kassan mottoge från sina medlemmar för de
utlämnade beloppen, skulle vidare genom centralkassans försorg
diskonteras antingen i Riksbanken, som redan förklarat sig beredd att
mottaga växlar, endosserade af en lokal- och en centralkassa, på samma
villkor som tillämpas för de enskilda bankerna, eller i annan
kreditanstalt. Löptiden skulle dock ej öfverskrida 9 månader, hvilket ock
för foder, utsäde m. m. kan anses tillräckligt.
Genom de sålunda föreslagna åtgärderna skulle utan tvifvel billigare
kredit kunna beredas än den, som för närvarande står flertalet mindre
jordbrukare till buds. De höga räntor och afgifter, som det
nuva-varande växel- och borgenssystemet medför, måste säkerligen påverkas
i gynnsam riktning genom den sofring, som jordbrukskassorna kunna
utföra vid granskning af låneansökningarna. Särskild lämpad måste
kooperationen anses vara för att undanröja det missförhållande,
hvaröfver man i detta sammanhang hittills ofta klagat, att den skötsamme
genom de dyrare lånevillkoren får betala för den opålitlige. Ty när
ansvaret för hvarje alltför efterlåten kreditgifning drabbar hela
kretsen af gäldenärens grannar, måste detta tydligen verka uppfostrande
både på de ledande inom respektive kassor och de lånesökande, som
hittills åtnjutit en oförtjänt kredit.
I många hänseenden är den nu företagna lösningen alltså
välkommen. Särskildt är detta kanske fallet på grund af den jämförelsevis
begränsade plats, som krediten från statens sida fått i förslaget; på
ett tidigare stadium föreföll det nästan hopplöst att hålla de
jord-bruksintresserades tankar borta från den olycksaligt enkla utvägen
att lägga alltsammans på staten. Det är mycket vunnet genom att
denna form undgåtts, och icke blott af hänsyn till statsfinanserna,
ehuru den synpunkten är viktig nog. Lika allvarlig skulle utvägen
ha varit af det skäl, att den sannolikt hade medfört en
oemotståndlig tendens att uppmuntra kreditgifning åt icke kreditvärdiga, då
förlusten i sista hand kunnat vältras öfver på statens breda och
tåliga rygg — en fara som är proportionsvis större, ju mindre likviditet
som utmärker den verksamhetsgren understödet gäller.
Däraf, att förslaget alltså i stort sedt innebär ett framsteg, följer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
