Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteratur - Hernösandsutställningen för kyrklig konst. Af Gunnar Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 293
kaelsbilden från Häfverö bestämmes som ett arbete af en i Reims
omkr. 1180 verksam skola, knuten vid katedralutsmyckningen. Ett stycke
högkultiverad fransk konst från en af de största epokerna i en fattig
norrländsk landskyrka — det är förvisso märkligt. Engelska
stildrag i svensk 1200-talskonst, hitkomna via Norge, belysas i en studie
öfver några sittande Olofsbilder. I samband härmed lämnar förf.
några bidrag till Skalle-Finnlegendens historia, som för några år
sedan i ett annat sammanhang var föremål för så mycken diskussion.
En skildring af den unika »vierge-ouvrante»-bilden från Öfver-Torneå
ger anledning till en ikonögrafisk exkurs af stort intresse. Sist
behandlas den senmedeltida Norrlandsmästaren Haaken Gulleson, hvars
brokiga, bondska figurer förefalla att icke alltid lia stått konstnärligt
i höjd med det utomordentliga anseende, de åtnjöto. Att anteckna
som märkliga äro onekligen de reminiscenser från denna konst, som
förf. påvisar hos några 1600-talskonstnärer. — En liten
detaljanmärkning! Förf. skrifver om en S:t Mikael från Stode: »På grund af den
summariskt gifna verkbehandlingen är det svårt att sätta den i direkt
samband med andra bilder». Figuren har väl ändå något att göra med
den i Strängnäs 1910 utställda Mikael-Heimdal från Torpa. Som af
Ugglas redan påpekat, har den en ikonögrafisk egendomlighet
gemensam med denna — den dubbelhöfdade draken. Äfven stilistiskt
synes den — af fotografier att döma — vara denna närstående.
Jämför t. ex. hufvudena!
Efter en uppslagsrik, medryckande skrifven studie af Johnny
Roosval öfver mysterieskåpet från Nordingrå, där detta bestämmes som
ett Briisselarbete från 1510-talet af en mästare, närstående
Veckholms-skåpets snidare, följa fyra uppsatser, behandlande konsthandtverket
å utställningen. Henrik Cornell lämnar först en öfversikt af
»Snic-karkonst och skulptur under 1600- och 1700-talen». Inledningsvis
behandlas altarets och predikstolens typologiska utveckling, hvarefter
den egenartade norrländska träsnidarkonsten presenteras i en rad
verk af Gregorius Rääf, Johan Edler, Jonas Granberg m. fl. Särskildt
förtjäna den förstes arbeten i plattskärningsteknik beaktande.
Framställningen är mycket rik på namn och data, hvilka komma att blifva
särskildt tacknämliga, då den svenska kyrkomöbelns historia en gång
skall skrifvas. — En notis i afsnittet om målarkonsten förtjänar
att kommenteras. »Conterfeijaren Carl Friedrich Bränder», hvilken
nämnes som mästare till några porträtt och slakterier», är väl
identisk med den Fredrik Bränder, som, elev af Schröder, var så flitigt
verksam nedåt landet omkr. 1750. Några vägande skäl att förmoda,
att han är samme man som en viss Carl Friedrich von Cöllen
finnas väl egentligen icke. Den senare stod väl troligen i någon slags
släktskap till David von Cöllen och dennes son Lorentz, hvilka
arbetade som tapetmålare i Stockholm vid seklets midt. — En skildring
af »kyrkointeriören som helhet» med ett påpekande af den vackra
orörda Borgsjöinteriören afslutar Cornells gifvande uppsats. —
Utställningens textilier behandlas af vår främsta specialist på detta
område, fröken Agnes Branting, i en liten uppsats. Af intresse är här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
