Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Svensk kulturkamp i Finland. Af Per Olof von Törne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK KULTURKAMP I FINLAND 281
samhällsgrupp med svensk bildning måste vara skickad att
utföra i landet, må i detta sammanhang icke vidare blifva fråga.
I det föregående har antydts, att sedan några årtionden
tillbaka kulturens bärare i Finland gått fram på tvänne skilda
vägar, att den tidigare enhetliga svensk-finska kulturen i landet
klyfts i en svensk och en finsk. Detta är ett faktum som
icke längre kan bestridas. Men företeelsen har utvecklat sig
långsamt, och allt fortfarande är det i många fall omöjligt att
skarpt uppdraga gränslinjen. Många äro ännu de, som inför
en obönhörlig uppgörelse skulle fmna det svårt att afgöra till
hvilkendera sidan deras bildning och deras kulturintressen borde
hänvisa dem. Dylika oundvikliga mellanformer kunna dock
betraktas som förbindelselänkar, som helt säkert äro till nytta för
det gemensamma fosterlandet, ty växelverkan mellan de båda
språkligt skilda kulturformerna är förvånande ringa och visar
inga tecken att tilltaga. Tvärtom fortfar differentieringen
oafbrutet och är på de yttersta flyglarna redan mycket tydlig.
Särdeles klart är skiljaktigheten skönjbar inom litteraturen och den
bildande konsten (steget från en Edelfelt till en Rissanen, en
Paatela är exempelvis ofantligt), och här framträda ock
oveder-sägligen rena rasolikheter.
Skiljaktigheten i språk och — hos de mera oblandade typerna
— olikheterna i lynne och karaktärsläggning ha betingat
uppkomsten af denna klyfta mellan svenskt och finskt kulturlif i
Finland. Att öfverhufvudtaget någon inbördes påverkan äger
rum, beror gifvetvis på, att den finska kulturen såsom yngre
behöfver suga näring ur en äldre för att förverkliga sin
sträfvan att komma i nivå med denna. Huru mycket den unga
finska bildningen förmått tillägna sig och assimilera med sig
af denna svenska kultur, och huru mycket den ännu i dag
är i stånd att absorbera af den, låter sig icke i några ord
uttrycka. Tydligt åskådliggöres detta emellertid af den tillväxt
det finska språkets ordförråd erfarit genom öfversättning såvidt
möjligt varit af sammansatta ord, kulturord, lagtermer m. m.
från svenskan. Den förebråelsen har härunder riktats mot de
svenska finländarne, att de förhållit sig alltför passiva till detta
finska bildningsarbete, och det har gjorts gällande, att ett mera
aktivt deltagande däri från deras sida hade förskaffat dem en
ovansklig berömmelse och ländt den unga finska bildningen till
oöfverskådlig nytta. Att de tidigare icke kände sig uppfordrade
20. Svensk Tidskrift 1915.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
