Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Svensk kulturkamp i Finland. Af Per Olof von Törne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278 PER OLOF VON TÖRNE
svenskan till större öfverensstämmelse med rikssvenskans
språkbruk bör därför hälsas med tillfredsställelse.
Under pingstdagarna år 1914 höll svenska folkpartiet allmänt
partimöte, hvilket blef af vikt på den grund att här, på förslag
af partiets ledande man dr Lille, beslöts utvidgning af dess
program med åtskilliga sociala reformkraf. Folkpensioneringen
enligt Sveriges mönster upptogs sålunda på programmet, vidare
grundskatternas aflyftande, inrättande af nya läroanstalter för
yrkesundervisning på svenska, fortsatt restriktiv
nykterhetslagstiftning, folkskolan som bottenskola »i den mån detta visar sig
möjligt» (ehuru man icke synes varit rätt på det klara med
detta slagords innebörd, än mindre med dess syftning), o. s. v.
Den radikala tendensen i dessa beslut faller i ögonen. Likväl
stötte deras antagande ej på svårare betänkligheter. Som en
förklaring kan anföras hvad en framstående medlem af det eljes
konservativt anlagda gammalfinska partiet nyligen påpekat, att
nämligen den allmänna opinionen i landet sedan tio år tillkaka
(nästan omedvetet) förskjutits mot »radikalism». En måttfull
omläggning af svenska folkpartiets sträfvanden i rikning mot
ett större beaktande af de demokratiska reformkrafven var
därför redan på denna allmänt psykologiska grund förr eller senare
att vänta. (Den äldre, litterära radikalismen, som i en tidigare
artikel berörts, har tydligen härvid spelat blott en underordnad
roll.)
Omisskännligen utmärkes det svenska befolkningselementet i
Finland på många håll af intellektuell vakenhet och, synnerligast
i städerna och i de högre lagren, af en anmärkningsvärd
tillgänglighet för nya, utifrån kommande impulser och idéer. Att
detta innebär en viss grundhet i kultur, en viss bristande andlig
soliditet, torde knappast kunna förnekas — i detta fall står
visserligen den unga finska kulturen t. o. m. ännu ett steg längre
fram än den äldre svenska; men å andra sidan utgör företeelsen
helt säkert ett bevis på fortsatta utvecklingsmöjligheter och en
garanti mot inträdande isolering gentemot väster, en isolering
som i det läge Finlands folk och enkannerligen dess svenska
del befinner sig utan tvifvel innebure en allvarlig fara. Det är
isynnerhet inom akademiska och dem nära stående kretsar denna
intellektuella rörlighet kan spåras, och likaså torde den kunn»
iakttagas hos den studerande ungdomen i en jämförelsevis hög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
