Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Under världskriget och därefter. Af Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258 (JNDKR VÄRLDSKRIGET OCH DÄREFTER
ett medel, ett på en gång svagt och svårskött medel för
tillvaratagande af statens trygghet, välfärd och uppgifter i världen. I
samma stund dessa bättre tillgodosåges genom att man gåfve
sig in i eit krig, vore det en elementär plikt att så göra. Det
låter säga sig, att krigen borde försvinna, men detta är
alldeles betydelselöst, så länge de faktiskt förekomma; sålänge
det är fallet, har hvarje stat att utan hänsyn till
bekvämlighet, kostnad eller förluster i människolif och t. o. m. i
andliga värden handla i öfverensstämmelse med sin kallelse i
lifvet. Samtidigt som vi göra allt för att bevara neutraliteten,
måste vi alltså vara fullt och målmedvetet beredda äfven på
den eventualiteten, att en gång dess fortsatta fasthållande skulle
kompromettera landets lifsintressen. Allt annat onämndt vore
det ett sådant komprometterande, orn vi nödgades viljelöst
följa i den enes eller andres släptåg, men allra värst, om vi
tvunges att, låt vara som den obetydligaste bonde, offra oss
för spelsyften, hvilka vore fullständigt främmande för våra
naturliga önskningar.
Våra naturliga önskningar! Fastän vi politiskt lefva i
skymundan och trifvas bäst så, lär det icke kunna förbises, att till
och med en så blygsam tillvaro ålägger oss vissa egoistiska
omsorger. Hela vår historia anger så otvetydigt som
möjligt, hvilka dessa måste vara. Vi måste, som ofvan sagts,
vara ytterst känsliga för det tryck, en granne med Rysslands
expansionstendenser utöfvar; måste därför önska, att detta
tryck så mycket som möjligt upphör. Vi måste hoppas, att
det forna broderland, med hvilket så urgamla band af
gemensam lycka och gemensam pröfning trots allt förena oss; för
hvilket vi nu, då dess mäktigare vänner i Väst-Europa offrat
dess sak, icke förmå mera än uttala vår medkänsla, att det
landet återvinner den relativa själfständighet och lagbundna
frihet, som dess väl kräfver och hvartill dess lojalitet
berättigar. Och vi måste förvänta, att det hot mot Sveriges hjärta,
hvarom endräktiga röster inom vår riksdag vid
Alandsinterpella-tionen därstädes 1908 vittnade, aldrig får effektivt återupprepas.
Som läget är, kunna dylika önskemål icke hos oss ha
karaktären af politiska programpunkter. Det är rätt och slätt
allmänna förutsättningar för vår stats och vår nations trifsel,
hvilka i hvarje situation kvarstå, De äro så nödvändiga, att
ingen svensk regering någonsin kunde tänkas förbise dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
