Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - De »osäkra» staterna och kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230 DAGENS FRÅGOR
tagande med utsikter till extrapremier för de beslutsammaste, men
därmed skymtade äfven tydligare än förut i bakgrunden den
»Rysslands lysande framtid vid Konstantinopels murar», hvarom tsarens
premierminister talat i riksduman; och af olika skäl torde på alla de
påräknade reflektanterna dessa ryska aspirationers officiella
förkunnande ha verkat som en dämpare. Ryskt välde vid Bosporen skulle
för Rumänien betyda försvårandet — och i händelse af en i
Petersburg misshaglig politik kanske spärrandet — af dess fria utfartsväg
till världshafven. För Grekland och Bulgarien skulle det betyda
definitivt skrinläggande af alla stolta drömmar om den östromerska
kejsarstaden, drömmar, som symboliseras af det visserligen ej officiella
namnet Konstantin XII på hellenernas konung och af tsartiteln för
bulgarernas härskare. Dessutom skulle bägge dessa länder få en sträng
och vaksam granne med förmyndartraditioner nära inpå lifvet, och
Italien skulle i östra Medelhafsbäckenet besväras af en blifvande
konkurrens om sjöherraväldet där.
Mot denna bakgrund ter sig de fyra »osäkra» staternas politik
under de senaste månaderna något klarare. Grekland ryggade i sista
ögonblicket tillbaka för att inträda i de allierades led vid attacken
mot Konstantinopel. Företagets utgång föreföll oviss, bestämda löften
om segerlönens art och omfattning tyckas ej ha kunnat utverkas, och
Bulgariens hållning föreföll så pass hotande, att de tongifvande
ge-neralstabsofficerarne ej vågade försvaga skyddsvakten vid det grekiska
Macedoniens gräns. Venizelos vek då undan, men han står alltjämt
kvar med sin allianspolitik i bakgrunden, färdig att återtaga makt
och regeringsansvar, om säkrare konjunkturer och bestämdare
stormaktslöften skulle skingra de militära ledarnes betänkligheter, i
hvilket fall väl också en krigslysten »folkvilja» lätt nog skulle kunna
framagiteras och rycka den motvillige konungen med sig. Mycket
beror därvidlag på Bulgariens hållning. Hittills tyckes ryske envoyén
Savinskij ej ha haft lycka med sig i Sofia, och lockelser till en
bulgarisk frammarsch mot Adrianopel förnimmas väl i Parispressen, men
de ha icke förmått rubba det faktum, att de under serbiskt och
grekiskt ök suckande brödernas hårda öde i Macedonien alltjämt i första
hand absorberar de ledande bulgariska politikernas expansionstankar.
Dessutom tyckes man i Sofia mer än i någon annan kristen
Balkan-hufvudstad räkna med centralmakternas seger som en ingalunda
osannolik möjlighet. En sådan skulle ju alldeles rubba hela ententens
konstrikt utarbetade system af kompensationscirklar och för Bulgarien
öppna allehanda lockande utsikter åt det macedoniska hållet.
Rumänien har kanske ifrigare än någon annan af de »osäkra»
staterna bearbetats af trippelententens propaganda. Franska sändebudet
Blondel har haft ledningen af arbetet och funnit outtröttliga
medhjälpare i två f. d. ministrar, Take Jonescu — af Clémenceau
smickrande kallad »den store europén» — och Filipescu. Medan de
ru-mäniska ententevännerna predika krig mot Österrike för att frigöra
de i Siebenburgen och Bukowina »under Habsburgs ök suckande»
rumänerna, så erinrar den gamle konservative partiledaren Carp lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
