Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Svenska kyrkoorganisationens historiska egenart. Af Nathan Söderblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 NATHAN SÖDERBLOM
reformationens gynnare och stöd, ärkedjäknen i Strängnäs och
konungens kansler Laurentius Andree, omsider lönad med snöd
otack för ovärderlig tjänst åt fosterlandet. Hans för vår kyrkas
organisation bestämmande tankar genomfördes af Olavus Petris
broder Laurentius. För Olavus var Ordets predikan allt och de
gamla ordningarna mer eller mindre likgiltiga, såvida de ej
kommo i strid med evangelium. Hos konungen lågo motiven
till det gammalkyrkliga ämbetets bevarande nog icke djupt, att
döma af orden i ett bref till biskop Magnus Sommar i
Strängnäs af november 1527 att, som konungen »väl kunde besinna,
att allmogen näppeligen ville längre tillfreds vara att icke hafva
smorde biskopar, ändock samma smörjelse föga af nöden är»,
så torde Sommar, om han ville förblifva vid sin election, låta
viga och smörja sig under vintern. Emellertid var kungen
faktiskt angelägen om episkopatets obrutna fortsättning och blef
först senare besviken och förgrymmad, då kyrkan och biskoparna
ej läto sig behandlas som lydiga redskap. Sommar och två
andra nyvalda biskopar vigdes Trettondagen 1528 i Strängnäs
af den i Rom vigde Västeråsbiskopen Petrus Magni. Och det blef
de båda, Magni och Sommar, som den 22 september 1531 i
Stockholms Storkyrka förmedlade biskopskallet till Laurentius Petri.
Det fortsatta svenska episkopatets formella giltighet har därför
erkänts till och med från romersk-katolska förutsättningar —
hvilket ju för vår uppfattning af detsamma icke har något att betyda.
Den nordamerikanska katolicismens lärde prelat J. M. Spalding
skref i en not i sin History of the Protestant Reformation (New York
1875), att reformationen i Sverige genomfördes betydligt
skickligare än i England. Förklaringen ges i texten: att först
biskopen i Västerås samt sedan biskoparna i Åbo, Skara och
Strängnäs läto öfvertala sig att inviga Laurentius Petri. »Eftersom
invigningen ägde rum genom biskopar af obestridd episkopal
karaktär, var den visserligen icke kanonisk eller laglig men afgjordt
giltig; och för den händelse invigningssättet icke sedermera i
sak ändrats, äro de nuvarande svenska lutherska biskoparna
beklädda med episkopal värdighet, ehuru de genom att vara
skilda från kyrkans gemenskap sakna all kanonisk domsrätt och
laglig auktoritet af något slag.»
Emellertid innebar den minnesvärda 22 september 1531 mer
än en pietetsfull formalitet. Reformationsriksdagen i Västerås
1527 bevarade åt biskoparna uttryckligen en själfständig myn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
