Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor - En frontförändring inom litteraturen - Blåböcker och källkritik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 163
innehåll och ett mål för sitt lif och vara icke en viljesvag fantast
eller en modlös drömmare utan en man hland män.
Med full afsikt har hufvudvikten här lagts på det allmänna syftet
och den bärande tankegången i Siwertz’ arbete. Detta får ingalunda
fattas så, som skulle arbetet i konstnärligt hänseende förete några
svagheter; tvärt om möter man öfver allt detaljer af stor
konstnärlig fulländning. Särskildt kunna påpekas de förtjusande naturbilder,
som författaren strött omkring sig och som genom sin fina, litet
spröda poesi och sin säkra lokalfärg måste vinna hvarje Stockholmsbo,
som känner och älskar sin stad. Men det väsentliga i arbetet är
dock den åskådning som bär upp hela framställningen. Allför länge
har man i vår nya litteratur lefvat på reminiscenser från den tid,
då den egocentriska själfbespeglingen och den från lifvets faktiska
uppgifter bortvända liknöjdheten ansågos som tecken på geni och
andlig öfverlägsenhet; dessa egenskaper, sekunderade af en billig
skepsis, under hvars skal i själfva verket endast dolde sig en nödtorftigt
maskerad tankelättja, voro länge hos oss mer än tillräckliga för att
förskaffa hvem som helst anseende för att vara en högst betydande
personlighet. Det är i kölvattnet från denna riktning som
hufvud-personen i Siwertz’ bok har seglat fram ända till det ögonblick då
lifvet tvingar honom att styra en helt ny kurs. Man har velat göra
gällande, att denna förändring i uppfattning vore att återföra på
inflytande från den Bergsonska filosofien, hvars verkningar man för
närvarande synes vara benägen för att återfinna snart sagdt
öfverallt — inom parentes sagdt säkerligen med orätt. Hvad Siwertz
beträffar, så finns det i hans bok knappast något som ej kan förklaras
helt enkelt och omedelbart; den kris som han tecknat är intet annat
än pliktkänslans och ansvarsmedvetandets genombrott i en karaktär.
Man skulle ur denna synpunkt kanske ha skäl att peka på ett
inflytande från Kant eller Fichte snarare än från Bergson. Men frågan
om bakgrunden för hans uppfattning har i detta fall endast ett
relativt sekundärt intresse. Det väsentliga är att en af den yngre
litteraturens bästa representanter klart och öppet gjort sig till målsman
för en tankegång sådan som den ofvan framställda.
Det vore lyckligt om den oerhörda brytningstid som vi nu
genom-lefva kunde lära oss att i dikten som i lifvet söka bereda rum för en
ny, både djupare och mera energibetohad lifsuppfattning; den slappa
eftergifvenbetens och den moraliska indifferensens period borde vara
förbi. Om vi vilja undgå risken af en ideell bankrutt, måste vi med
all kraft sträfva efter att på det andliga området skapa nya och
lifs-dugliga värden af bestående art. Som tecken på en börjande
sträfvan i denna riktning har man anledning att med särskildt intresse
taga emot Siwertz’ n}ra bok.
För kännedomen om det pågående stormaktskrigets
närmaste förhistoria utgöres vårt förnämsta eller
rättare sagdt så godt som enda primära källmaterial af de officiella
aktsamlingar, de hvita, blåa, gula, gråa, orangefärgade och röda böcker,
Blåböeker oeh
källkritik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
