Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor - Ukrainafrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 DAGENS FRÅGOR
litteraturförteckning. Till den sista tidens publicistik på området hör
jämväl en veckotidning Ukrainische Nachrichten, medan en
månadsskrift Ukrainische Rundschau upplefver sin trettonde årgång.
Med ledning af denna och annan litteratur skola här några ord ägnas
problemet, i anslutning till uppsatsen »De främmande nationaliteterna
i Ryssland och kriget» i förra årgången.
Enligt dessa publikationers vittnesbörd är Ukraina visst icke blott
en landsdel likasom många andra i Ryssland, utan det omfattar hela
hufvudparten af det europeiska Rysslands södra del. Det begynner
i väster vid Karpaterna samt Theiss’, Sans och Bugs källflöden och
når i öster ända bort mot floderna Don, Donetz och Kuban samt
ned mot Kaukasus; det har i norr gentemot det öfriga Ryssland sina
gränser utefter en linje, som löper från väster till öster på i stort
sedt Warschaus polhöjd, och omfattar i söder allt Ryssland utmed
Svarta hafvet ända till Kaukasusbergen. Äfven in i Österrike-Ungern
når det — in i Ost-Galizien, nordvästra Bukowina och norra Ungern
— men af dess 880,000 kvadratkm. hör dock blott x/ii till
Österrike-Ungern. Hufvudparten är alltså rysk mark, och af 34^ millioner
ukrainare bo blott något öfver 4 millioner i den habsburgska
monarkien, men öfver 29*/2 millioner i tsardömet, det stora flertalet af dem
starkt koncentreradt på nyssnämnda områden af södra Ryssland. I
åtskilliga af därvarande guvernement — väster om Dnieper
Volhy-nien, Podolien, Kiev, öster därom Tsjernigov, Poltava, Gharkov —
utgöra sålunda ukrainarna mellan 70 och närmare 100 procent af
befolkningen. Tsardömets härskande stam, storryssarne, vilja benämna
dem lillryssar, men mot detta inlägga Ukrainasakens förfäktare sin
lifliga gensaga och häfda energiskt, att Ukrainafolket till ras, språk och
kultur är lika artskildt från öfriga slaviska folk, som t. ex. polacker,
bulgarer, serber o. s. v.
Ursprungligen och i långliga tider hafva ukrainarne ock haft sin
egen historia. Det var hos dem, som Rurik grundlade sin bekanta
statsbildning, Kiev var deras centrum, Vladimir den store deras furste.
Först sedan tartarinvasionen på 1200-talet sprängt deras stat, gick
ledningen efterhand öfver till det moskovitiska Ryssland, men Ukraina
häfdade dock länge, åtminstone delvis och tidvis, än mot Polen, än
mot Ryssland en större eller mindre grad af själfständighet. Högst
nådde man mot 1600-talets midt under den bekante hetman en
Bogdan Ghmelnicki, Karl X Gustafs förbundne; äfven Karl XII:s vän
Ma-zepa arbetade i samma riktning, men hans fall drog olyckor också
öfver hans folk, om än först mot 1700-talets slut de sista resterna af
dess autonomi försvunno. Där, såsom öfverallt i ryska gränsmarker,
har emellertid moskoviternas öfvervälde betydt tillbakagång i kultur.
1680 förbjöds sålunda hvarje kyrklig litteratur på det ukrainska
språket, 1720 att öfverhufvud trycka böcker därpå; skolor stängdes i massa,
så att medan mot 1700-talets midt 866 sådana funnos i Tsjernigovska
området, 60 år senare ingen enda fanns kvar. Kyrkan, som tidigare
varit tämligen autonom, lades efterhand under Moskvas och den
heliga synodens förryskande lydno, de grekisk-unierade trosbekännarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
