Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor - Professor Söderhjelms Levertinbiografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna märkliga period, då Levertin under inflytande af den
nyförvärfvade vännens omedelbara och friska litteraturuppfattning så
småningom får mod att gifva luft åt det som länge legat doldt inom
honom och definitivt frigör sig från de litterära doktriner, som han
dittills både i sin teori och sin produktion bemödat sig att följa.
Heidenstams roll i Levertins litterära omvändelseprocess har
säkerligen varit af djupt ingripande betydelse; man förstår det bäst, då
man ser de uppriktigt beundrande ordalag som Levertin använder, då
han talar om vännen och antyder i hvilken riktning denne påverkat
honom. Särskildt beundrar han »hans sinnes friskhet, den klassiska
och geniala tusch, med hvilken han rör vid alla sina motiv». Man
kan vara öfvertygad om att den svenska litteraturhistorien en gång
i framtiden skall bland Heidenstams största förtjänster räkna det
frigörande inflytande han utöfvade både på Levertins diktning och på
hans uppfattning af litteraturen.
I skildringen af Levertins senare år i Stockholm frapperas man af
att han flera gånger talar om hur ensam han känner sig och hur
mycket han lider af att förlora kontakten både med sina jämnåriga
och med ungdomen. Ellen Key regalerar honom till och med, enligt
hvad han i ett bref omtalar, med den underrättelsen, att han af
ungdomen betraktas som en ny Wirsén — en uppfattning hvars genesis
torde få anses tämligen dunkel. Söderhjelm framhåller emellertid,
att Levertin verkligen under sina senare år haft en stark känsla af
att den yngre generationen ställde sig i hufvudsak oförstående gent
emot hans verksamhet och att detta förorsakat honom icke ringa
bekymmer. Det må tillåtas den som skrifver dessa rader att här i
förbigående bära vittnesbörd om att han hvarken då eller senare bland
litteraturintresserade vänner eller bland kolleger på den
litteraturhistoriska forskningens område träffat någon, som gifvit uttryck åt
dessa eller liknande åsikter. Med hänsyn till den allmänna och
odelade beundran, som af den yngre generationen ägnades Levertin
i hans egenskap af både diktare och vetenskapsman, skulle det också
ha varit alldeles lönlöst att söka vinna terräng för en sådan
uppfattning som den af Ellen Key omtalade.
Som redan i det föregående antydts, har det i dessa korta rader
endast varit meningen att lämna några flyktiga antydningar om det rika
innehållet i professor Söderhjelms arbete. Det må blott till slut
ännu en gång framhållas, att ingen som intresserar sig för de senare
decenniernas svenska litteratur bör försumma att taga del af
detsamma. Att det hör hemma i hvarje offentlig boksamling af någon
betydelse i vårt land, faller ju af sig själft redan på grund af
Levertins viktiga roll i den svenska kulturens historia. Man får hoppas,
att det icke skall dröja alltför länge, förr än professor Söderhjelm
med den redan bebådade andra, kritiskt-analytiska delen af sitt verk
fullbordar det ståtliga minnesmärke han rest öfver den i förtid
bortgångne vetenskapsmannen och skalden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
