Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor - Kyrkan, kriget och nationalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 77
förena sig med kristendomen, därom, menar förf., står icke striden.
Kungsvägen till fredsriket är kärleken. Kärleksbudet själft kan icke
pressas för hårdt. Men frågan är: orn kärleken utgör en kristens
enda försvarliga driffjäder, följer häraf att under alla omständigheter
det enda medlet, det enda uttrycket för detta sinne är den
omedelbara kärleksbevisningen? För att belysa denna fråga — ställ rätten
bredvid kärleken! Jesus vill icke skapa ett orättens rike på jorden
utan rättfärdighetens. Därför får rätten vika endast för ett
förhållande af högre ordning än rätten, icke för ett förhållande af lägre
ordning. Världen får icke utlämnas åt den starkare, brutalare,
samvetslösare. En rätt, som hvilar på våld, är äfven för Jesus bättre än
ingen rätt alls, rätt med våld är äfven från kristlig synpunkt bättre
än att låta orätten triumfera. Då jag har att välja mellan att själf
öfva våld för rättens skull och att låta en annan öfva våld för
orättens skull, så finns för mig i verkligheten intet val. Kärleken skjuter
rätten framför sig, och rätten skjuter våldet framför sig.
Orn mitt land anfalles — kan jag således som god kristen gå ut
för att försvara det? Jå — så länge Sveriges fria lif är mera vardt
än svenska kroppar. Vid arbetet för försvarets stärkande känna vi
oss fylla en plikt mot Gud, som gifvit oss land och frihet, det är
Guds Sverige — vi ha det till låns. Tron att folket har en kallelse
i Guds värld, en historisk mission, ger det rätt att lefva såsom folk.
I denna mening är nationellt försvar en kristlig plikt.
Detta å ena sidan. Å andra sidan ljungar förf. aldrig skarpare än
mot hvad han kallar den afgudiska nationalismens Gud, som
nationaliseras till tysk eller fransman, som degraderas till simpel korpral,
den Gud, som göres till människoslaf. Folket skall icke söka tvinga
Gud att handla till dess förmån utan söka klarhet öfver pliktens väg
till folkens, brödernas, tjänst.
Det internationella fredsarbetet är kristlig plikt, icke mindre än
det nationella försvaret. Tanken på ett kyrkornas direkta samarbete
för världsfreden framföres icke blott såsom en angelägen uppgift,
förf. ser häri rent af ett conditio sine qua non, för att den
internationella rättsordningen i påfrestningens stund icke skall brista utan
kunna uppbäras af till starkt pliktlif väckta folkpersonligheter. Själfva
vår folkkyrkas tanke: Sveriges folk — ett Guds folk, uttrycker den
på svensk kristen botten djupast grundade och mest universella
fredstanke. Kyrkan är icke kallad att tjäna folkegoismen och
national-stoltheten, dess kallelse är tvärtom att vara folkets omutliga samvete,
som skall väcka och inskärpa brodersinnets plikter gentemot alla
öfriga nationer. Ju rikare kyrkan blir på profetisk kraft, desto mer
skall hon fostra folket att fråga — icke så: huru mycket skall jag
kunna roffa åt mig på grannarnas bekostnad af makt, rikedom, af
land — utan så: hvad är mitt uppdrag och min syssla bland folken?
Med hvilken gåfva kan jag tjäna folken, mina bröder, i världen?
Härvid har redan berörts framställningens utan tvifvel innersta
punkt: nationalitetsidén ur kristlig aspekt, tron på en folkens
särskilda kallelse. Våra dagars unga kyrkor börja räkna icke blott med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
