Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Frankrikes gula bok. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 63
FRANKRIKES GULA BOK
Till Tysklands hvita bok, Englands blå (ursprungligen äfven den
hvita), Rysslands orangefärgade och Belgiens grå har nyligen kommit
äfven en fransk diplomatisk aktsamling, en gul bok, och en
österrikisk-ungersk röd bok bebådas. Alla behandla de samma ämne, de
händelser, som ledde till det stora krigets utbrott, men urvalet och
tendenserna skifta liksom omslagspapperens färg, och en framtida
historieskrifning måste räkna med, att äfven innehållet är färgadt,
fastän det framträder som urkundernas omutliga och trovärdiga
vittnesbörd. Studerade komparativt och med tillbörlig Urskillning,
utgöra de i alla händelser det material, som för lång tid framåt måste
bli det grundläggande vid framställningen af de märkliga händelser,
som i dessa till anfall och försvar samlade och sofrade akter
beröras.
Frankrikes gula bok, redigerad af den skicklige diplomaten Bertheloiy
är ej som de andra utslungad i stor brådska, utan långsamt och
med största omsorg utarbetad. Den är därför också utan jämförelse
den habilast sammanställda och stilistiskt högststående af dessa
aktsamlingar. Den karakteriseras af en enda hela tiden genomgående
grundtanke, nämligen att lägga så godt som allt ansvar på tyska
regeringen och framställa denna såsom sedan år och dag metodiskt
arbetande på ett fredsbrott. Allt som kan stödja denna till sin
sanningshalt synnerligen tvifvelaktiga tes har medtagits och framhäfts,
allt som talar däremot i möjligaste mån undanskjutits eller
öfverhal-kats. Resultatet har därför blifvit ett arbete, som på en ytlig eller
i nationella antipatier fången läsare måste verka i hög grad
öfvertygande. Sällan har väl den advokatoriska begåfningen i det franska
kynnet firat en större triumf än i sammanställningen af detta
metodiskt ordnade underlag för passionerade »j’accuse»-tal mot de hatade
»preussarna».
Samlingens första kapitel (med öfverskriften Avertissements)
innehåller 6 aktstycken (med 3 bilagor) från 1913, afsedda att belysa det
aggressiva syftet med nämnda års stora tyska arméreform.
Frankrikes militärattaché i Berlin och hans kollega marinattachén
framställa där arméreformen som »en stor yttersta ansträngning att bryta
jämvikten mellan de båda läger, som dela Europa». Deras chef,
ambassadören Jules Cambon, betonar starkt återverkan af 1911 års
uteblifna framgång för Tyskland i Marocko-krisen och de metodiska
förberedelserna för en plötslig väpnad öfverrumpling, om en ny kris
skulle synas olöslig med diplomatiska medel. En skickligt gjord
analys af tysk folkmening, byggd på diplomatiska och konsulära rapporter,
inskärper samma synpunkter och profeterar bl. a. om socialisterna,
att de trots all pacifism vid ett krigsutbrott »i korus skola instämma i
vreden eller entusiasmen med landets öfriga inbyggare». Vidare
möter man här ett den 19 mars 1913 dateradt aktstycke, hvilket
betecknas som den politiska delen af ett »från säker källa» erhållet »offi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
