Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Ur bokmarknaden. Af O. Wieselgren - Else Kleen: Släktens kvinnor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 59
•dock svårförklarligt, att han kunde väcka en sådan hänryckning hos
den yngre generationen som han enligt författarens vittnesbörd gjorde.
Många af de smådrag ur det akademiska hvardagslifvet, som Ahlman
meddelar, äga stort intresse ur kuriositetssynpunkt, så till exempel
uppgiften om att det inom den ortodoxa radikalismen betraktades som
ett tecken på andlig mindervärdighet att vårda sitt yttre och iakttaga
ett korrekt uppträdande. En annan detalj af icke ringa intresse är
teckningen af Strindbergskulten, hvilken alla nytillträdande adepter
i den Lidforsska gruppen tvungos att utan reservation besvärja. Rent
förtjusande är äfvenledes att höra hvilka litterära ideal som
uppställdes till beundran. Icke blott Baudelaire och Verlaine utan till
och med Stéphane Mallarmé, den obegripligaste af alla obegripliga
poeter, de konstlade vändningarnas och de dunkla allusionernas
oupp-hunne mästare, blefvo af trosvissa radikala entusiaster öfversatta och
berömda i superlativa ordalag i Sydsveriges socialdemokratiska
tidningar. Mallarmé presenterad som poesiens högsta blomma inför en
hygglig svensk arbetarpublik — det är helt enkelt sublimt.
Skildringen af dessa förhållanden förlänar Ahlmans arbete ett intresse som
det knappast skulle kunna väcka endast och allenast genom sina
konstnärliga egenskaper.
En debut kan man på sätt och vis kalla Else Kleens bok Släktens
kvinnor; författarinnan har ju länge varit verksam i pressen men
har icke förr än nu gifvit sig in på romanens fält. Hennes första
försök på detta område kan i stort sedt kallas ganska lyckadt.
Släktens kvinnor är som titeln antyder en familjehistoria. Dess första
parti afspelas vid början af 1800-talet på en bruksegendom, hvilken
behärskas och ledes af den gamla fru Kerstin Oldekop, en dam
tämligen nära släkt med Ma chére mére i Grannarna och likaledas
något befryndad med majorskan på Ekeby. Hon leder sitt bruks och
sin släkts öden med samma starka hand men knappast med samma
framgång, hvilket hufvudsakligen beror därpå att hennes anhöriga
förföljas af en sällspord otur i sina äktenskap. Hennes syster
Hedvig Ranck är gift med en periodsupare, hennes dotter Brite-Charlotte
med en oföretagsam lätting, som visserligen har en del älskvärda
yttre egenskaper men som däremot i ovanligt hög grad saknar de
karaktärsdrag som vi i regel, fastän med en kanske enligt fru Kleens
åsikt otillåtlig själföfverskattning, pläga kalla manliga. Då fru Kerstin
Oldekop lämnar det världsliga, öfvergå fru Brite-Charlotte Ekesparre
och hennes döttrar till att blifva skildringens hufvudpersoner; vi få
en litet knapphändig bild af deras lif på det gamla bruket under den
tid, då döttrarna så småningom flyga ut ur boet, och följa slutligen
en af dem, den yngsta dottern Cecilia, till hennes eget hem. Därmed
är bokens första parti afslutadt, och vi flyttas ett godt stycke framåt
i tiden. Då handlingens tråd ånyo knyter vid, står Cecilias dotter
Gertrud Knape i skildringens centrum. Den sista delen af boken
skildrar hennes erfarenheter som ung adept i den medicinska
vetenskapen i Stockholm och hennes flyktiga erotiska förbindelse med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
