Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 1
- Litteratur
- Ur bokmarknaden. Af O. Wieselgren
- Gustaf Fröding: Efterlämnade skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skref dem var en af sjukdom bruten man, hvilkens dagar förflöto
långt borta från den natur som han älskade och hvars innersta väsen
han sökte utforska; men ändock öfvervann hans fantasi alla hinder
och lät hela naturen lefva upp i allt dess rika lif inom sjukrummets
trånga väggar. Det är denna konstnärliga spänstighet, denna
förmåga att trotsigt och tappert resa sig mot ödet utan att skrämmas
af dess slag, som åter och åter väcker vår beundran för Fröding
såsom personlighet. Däri har han, som Harald Nielsen fint och
riktigt påpekat, en djupgående inre likhet med de hellener, som han
besjungit i dikten Ur Anabasis, hvilka förstå att bära allt,
vedermödor, lidanden och motgångar
och ändå kunna glädja sig och höja sig
till mera ädla ting än sorgen öfver nöden
och icke som barbarer böja sig
i skräck och vanvett under hårda öden.
Den andra af de bägge nya Frödingsvolymerna innehåller ett
omtryck af de kåserier och tillfällighetsartiklar, som Fröding skref under
sin tid såsom ordinarie medarbetare i Karlstadstidningen. Det är saker
af skiftande värde, inlägg i aktuella frågor, skämt med lokala
förhållanden och personligheter i Karlstad, fyndigt och kvickt berättade
skol- och ungdomsminnen, en polemisk litteratursatir (den originella,
kvicka och obarmhärtigt elaka Poethataren), politiska uppsatser,
bagateller af ena eller andra slaget o. s. v., ofta spirituella och
träffande, många gånger med en fond af allvar bakom skämtet. Här
ock hvar möter man en starkt subjektivt färgad reflexion, som till
synes nästan mot författarens vilja smugit sig in bland kåseriets
journalistiskt lediga fraser. Ett särskildt intresse äga de uppsatser,
som visa oss hur Fröding ställde sig vis à vis den dåtida svenska
politiken; bland dessa märkes den i fornnordisk stil hållna
Östanåjarlen, en satir riktad mot Boströms politik i rösträttsfrågan, där man
också hör ett eko af det missnöje som Boströms dock så
anspråkslöst tiiltagna försvarskraf väckte: det klagas öfver att Östanåjarlen
hade utskrifvit onödig ledung, fastän ingen af rikets grannar ville
veta af krig och fastän folket allmänt knotade öfver den tunga
ledungstjänsten, hoc est de nittio dagarna! I unionsfrågan har Fröding
också gjort ett par uttalanden, som vittna mera om hans sinnes
nobless än om hans politiska skarpsinne. Detta omdöme kan för
öfrigt utsträckas till att gälla om de flesta af Frödings inlägg i
dagsfrågorna; han medgaf också själf utan tvekan att han icke var särdeles
djupsinnig i politiska angelägenheter. Att hans uttalanden dock äga
värde för oss och att vi med intresse taga del af dem, då de
föreläggas oss i samlad form, beror som redan framhållits i främsta
rummet på deras egenskap af personliga dokument i skaldens
utvecklingshistoria.[1]
[1]
Hvad utgifningen angår, så har jag här icke tillfälle till någon ingående
kritik. Dock måste en detalj framhållas, som hos hvarje uppmärksam läsare
måste väcka en viss häpnad. Bland Mattoidens sånger möter man helt
plötsligt en af Fröding utförd tolkning af en bland de mest kända verserna i
Goethes West-Östlicher Divan (Gottes ist der Orient o. s. v.) under rubriken
Talismaner; intet antyder att man öfver hufvud taget lagt märke till att här
föreligger en öfversättning. Dylikt måste betecknas som ett ganska beklagligt
förbiseende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:20:38 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1915/0060.html
