Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Strömkantring. Af Edvard Lehmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRÖMKANTRING 23
moderiktningen icke som i människoförståndets stora tider
under den grekiska filosofiens förfall kallar sig gnosticism, utan
agnosticism, beteckningen för vår ovetenhet. Det man erkänner
sig icke veta, är sanningen om det högsta, kunskapen om det
gudomligas natur. I själfva verket detsamma som positivismen
ansåg, blott med den skillnad, att positivismen alldeles vänder
sig bort från den värld, som erfarenheten ej kan nå, medan
agnosticismen ständigt bevarar ett visst förhållande, om än blott
ett slags negativ känning, med det stora obekanta, sorn ligger
bakom vår tillvaro och öfver vårt förstånd.
I viss mån har Kant grundlagt detta förhållande genom sin
kritik af vår kunskapsförmågas gränser. Det, som ligger utom
tid och rum, kan ej erfaras. Därför kunna vi ej veta något
om Gud eller hans väsen. Men detta utesluter ej, att vi kunna
tänka oss Gud och antaga gudomens existens genom ett
praktiskt postulat. Vi se, att i detta är en dubbel ståndpunkt: en
vetenskapligt kritisk och en praktiskt religiös, hvilka med
hvarandra ha föga förbindelse, och som hänvisa tro och vetande
till två helt skilda sfärer. Vetenskapen kan ej utsäga något
om trons innehåll, tron kan ej döma om vetenskapens.
Verkan af denna dubbla ståndpunkt blef dubbel. Å ena sidan
ett totalt förnekande af religionens objektiva verkligheter,
hvilket förde till uppgifvande af allt transcendentalt. A andra sidan
kunde de, som ville behålla religionen, göra detta med ett visst
lugn, då vetandet ju ej kunde afkorta deras ståndpunkt — blott
måste de, medgifva, att denna hade en rent subjektiv karaktär
och icke kunde göra anspråk på allmängiltighet. Agnosticismen
drog den första konsekvensen, teologien har sedan
Schleiermacher lefvat på den andra. Men ännu en tredje konsekvens
har uppstått, som kantianismen minst af allt kunde önska sig,
men som träder ganska tydligt fram i de moderna
privatreligionerna, nämligen uppbyggandet af en ny gnosticism, en
religiös »vetenskaplighet», som väl är fullt medveten om att den
arbetar utanför erfarenhetsvetenskapens gränser, men just därför
dess friare kan röra sig i en värld, som höjer sig öfver denna.
Vi skola se, hur kriticismen genom agnosticismen småningom
har nalkats denna gnostiska ståndpunkt.
Ett klassiskt uttryck fick agnosticismen i Herbert Spencers
filosofi, hvilkens First Principles sökte åstadkomma en försoning
mellan tro och vetande på grundval af ett ömsesidigt medgif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
