- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Fjärde årgången. 1914 /
586

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - Englands sjöherravälde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

näst starkaste makternas sammanlagda styrka i stridsafgörande fartyg
(capital ships)». I ofvan angifna debatt blef detta uttalande från
regeringsbänken ytterligare understruket med förklaringen, att
tvåmaktsmåttet skulle vidmakthållas »såsom alltid skett, hvilket parti som än
haft makten i vårt land». Tvåmaktsformeln blef så föremål för en
ingående diskussion, och därvid hölls af lord Eversley (G. J.
Shaw-Lefevre, amiralitetslord 1856 och amiralitetssekreterare 1871—74) ett
anförande af stort historiskt och politiskt intresse, Han yttrade
bl. a.:


Jag minns mycket väl tvåmaktsmåttets tillkomst. Lord George Hamilton
(förste amiralitetslord 1885—86, 86—92) var, så vidt jag vet, den förste som
föreslog denna maxim såsom ersättning för det regulativ, som förut tillämpats.
Under en tid af åtskilliga år före 1887 eller 1888 var den norm, efter hvilken
den engelska flottans styrka afpassades, förhållandet tre till två i jämförelse
med den franska flottan. Jag skulle tro att denna regel hade tillämpats ända
sedan Napoleonskrigen och fram till den tid, jag nyss talade om, och det var
i hvarje fall så, att om någondera parten ökade sin flottstyrka utöfver den
gifna proportionen, så följde den andra parten genast efter. Denna standard
ansågs tillräcklig af våra sjömilitära myndigheter och af våra ministärer under
årtionde efter årtionde fram till 1887 eller 1888. Då började emellertid den
ryska flottans tillväxt och alliansen mellan Ryssland och Frankrike att göra
det önskligt och nödvändigt att tillämpa en ny norm, och det var då som, jag
tror, lord George Hamilton föreslog tvåmaktsmåttet ...

År 1893 (under Gladstones ministär) höll lord George Hamilton ett viktigt
anförande om flottbudgeten, och han behandlade därvid tvåmaktsmåttet. Han
sade att det ostridigt var en grundprincip i engelsk politik att minimum för
den säkerhetsmarginal man i England kräfde och förväntade att regeringen
skulle upprätthålla var att vår flotta skulle vara lika stark som de två näst
starkaste flottorna i Europa sammanslagna, nämligen den franska och den ryska.
I samma anförande yttrade han, att »när den förra ministären (Salisburys)
framlade sin sjöförsvarsbudget 1889 åtog den sig att, om vissa budgetsummor
ställdes till förfogande, den engelska flottan år 1894 skulle vara lika stark som de
två därnäst starkaste i Europa.


Lord Eversley fortsatte med att uttala sitt gillande af att
restriktionen »i Europa» gjorts. Han ansåg att man icke borde absolut
binda sig vid att låta tvåmaktsmåttet vidgas äfven med inberäknande
af Förenta Staternas kommande flottutvidgningar. Han fortsatte med
att påminna om huru den engelska flottans maktposition i enorm
grad förstärkts genom samförståndet med Frankrike och Japan,
hvarigenom den kunnat koncentreras till farvattnen vid de brittiska öarna.
— Man ser huru djupgående och viktiga förskjutningar som rymdes
redan inom det till synes ganska fixa tvåmaktsmåttet. Det kan
tilläggas att frågan om huruvida detta skulle inbegripa Förenta Staterna
eller ej kringgicks vid den här refererade debatten, ehuru mycket
pointerade interpellationer framställdes.

Den tid kom emellertid när, trots de allianser och ententer, som
läto andra makters flottor öfvertaga den engelska vakthållningen i
Medelhafvet och i Östasiens farvatten, det befanns att ett tryggadt
öfvervälde i Nordsjön ej med säkerhet kunde upprätthållas. Och
redan risken för att under krigstid få lifsmedelstillförseln betungad
med fördubblade assuransafgifter var bekymmersam nog. Den ena
undersökningen efter den andra visade huru obetydliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:20:01 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1914/0592.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free