- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Fjärde årgången. 1914 /
414

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Resultatet. Af »Keith»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Jag är härmed inne på personfrågan i allmänhet. Redan
har här och hvar i pressen denna fråga tagits upp, och det kan
icke förnekas, att man här befinner sig på ett ej alltid väl
tillgodosedt, men viktigt och grannlaga område. Det kan vara
mänskligt, om under en lång fredsperiod, när allt synes vara
lugnt, personliga hänsyn få göra sig gällande på sådant sätt,
att långvarigt och redligt arbete i sinom tid honoreras med
befordran. Men ett dylikt system, som aldrig kan fullt försvaras,
kan icke ens förklaras i en tid som den nuvarande, när vi,
omgifna af yttre faror, skola bygga upp ett verkligen starkt försvar.

Ty det får aldrig glömmas, att öfver formen, öfver
reglementen och instruktioner, stå andan och den personliga dugligheten.
Understundom hör man det påståendet, att en liten armé, som
kvantitativt icke kan mäta sig med en eventuell fiende,
framförallt måste lägga an på att blifva öfverlägsen ifråga om de
nyaste tekniska uppfinningarna. Påståendet blir sannt om
man stryker ordet »framförallt». De yppersta reglementen,
den präktigaste utrustning, de modernaste tekniska hjälpmedel
äro värdelösa, om den verkliga krigarandan saknas, om ej
arméns medlemmar — med de högsta i spetsen — äro
genomträngda af ungdomlig hängifvenhet för sina uppgifter. Viljan
att segra måste förefinnas äfven i djupaste fred, och den måste
taga sig uttryck: hos den högsta ledningen, i en hänsynslös
sträfvan att sätta rätta män på rätta platser och stödja allt som
främjar ansvarslust och energi, hos de öfriga i ett oaflåtligt
arbete att göra allt för att det dem underställda truppförbandet,
det må vara stort eller litet, alltid skall vara så väl utbildadt,
som tid och förhållanden medgifva.

Just på detta område finnas sedan mer än halftannat sekel
tillbaka stora brister. Man kan näppeligen finna ett mera
talande exempel än 1808—09 års krig på riksfaran att draga in
krigsmaktens personal i de politiska striderna och att visa
hänsynsfullhet vid befordringar och afsked. Den dåliga anda, som
1808 mera än något annat framkallade den stora katastrofen,
har väl under senare tider väsentligt förbättrats, men ännu
brister åtskilligt, innan verkligt betryggande förhållanden kunna
sägas hafva inträdt. Men det kan icke hjälpas, att här måste
yxan sättas till roten, äfven om det på månget håll skulle
svida, ty i annat fall kunna vi aldrig räkna med, att de efter
utländska förhållanden dock i flera afseenden blygsamma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:20:01 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1914/0420.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free