Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - Marx och Engels i belysning af deras brefväxling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 389
skrifver Engels, »har insett, att det i första rummet gäller deras
nationella existens, och därför genast gifvit sig med.» »Segra preussarna»,
heter det hos Marx, *är statsmaktens centralisation nyttig för
arbetarklassen. Tysklands öfvervikt skall vidare flytta den västerländska
arbetarrörelsens tyngdpunkt från Frankrike till Tyskland, och man
behöfver blott jämföra rörelsen från 1866 till nu i bägge länderna
för att finna, att den tyska arbetarklassen teoretiskt och organisatoriskt
är öfverlägsen den franska. Dess öfvervikt på världsteatern öfver
den franska skulle tillika betyda vår teoris öfvervikt öfver Proudhons.»
Ehuru Marx’ vetenskapliga begåfning var ojämförligt större än
Engels’, voro dock äfven på det nationalekonomiska området — det
framgår i detalj af brefväxlingen — den senares fackmässiga och
tekniska insikter Marx till utomordentlig nytta. Genom sin
verksamhet i Manchester hade Engels tillfälle att studera just flere af de
viktigaste sidorna i det engelska affärslifvet och kunde därigenom gifva
sin vän upplysningar, som denne hvarken genom läsning eller eget
tankearbete kunnat förskaffa sig. I detta sammanhang betonar
On-cken det lefvande intryck brefväxlingen ger af, hur uteslutande Marx’
stora verk med dess anspråk på kanonisk allmängiltighet är
abstra-heradt ur det dåtida Englands ekonomiska lif.
Äfven utrikespolitiken intager i brefväxlingen ett betydande rum. I
ögonen fallande är den misstro och afvoghet mot Ryssland, som där
framträder och i hvilka Oncken vill se en återklang af David
Urqu-harts doktriner. Anmärkningsvärd är äfven den kyliga realism,
hvarmed Marx och Engels i jämförelse med andra revolutionärer
bedömde möjligheterna för den revolution, på hvilken de hoppades.
I brefven möta oss tvenne kända gestalter ur den tyska
samtidshistorien, Miquel, den senare finansministern, och Lassalle. Om den förre
erfara vi endast, att han ännu så sent som 1856 hos Marx sökt råd
i politiska ting. Hvad Lassalle beträffar, kastar brefväxlingen ett klart
ljus öfver de båda vännernas förhållande till honom. Att en man
med hans i ögonen fallande svagheter skulle stöta tillbaka och stötte
tillbaka en man med Marx’ läggning, är ju icke förvånande och var
för öfrigt förut kändt. Och Engels’ antipati S37nes ha varit än
starkare. Ursprungligen är väl orsaken till dessa stämningar att söka i
Lassalles förhållande till grefvinnan Hatzfeld. Genom den nu
offentliggjorda brefväxlingen står emellertid — säkerligen till smärtsam
öfverraskning för många — klart, att, såsom Oncken formulerar saken,
»hvarje Lassalles steg knappast från hans fienders sida bedömdes med
så mycket hån och så obarmhärtig kritik som af de båda män, hvilkas
partigängare han ville vara och i verkligheten äfven var». Säkert är,
att de sympatiska dragen i Marx’ bild icke ökas genom hvad
brefväxlingen blottar rörande förhållandet till Lassalle.
Äfven Bismarcks gestalt skymtar fram i brefven. Liksom 1865
genom Bucher sökte han 1867 genom annan mellanhand få tillfälle att
använda Marx »och hans stora talanger i tyska folkets intresse».
Sonderingen ledde till ingenting, men själfva händelsen belyser Bismarcks
ögonmått för maktförhållanden och tillika den realistiska fördomsfri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
