Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Litteratur - Den skandinaviska »nationalismen». Af Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 369
lila endast på sig själf, på sin klokhet, sin enighet, sin
fosterlandskärlek.» De té, quidem, fabula narratur.
Kapitlet om Norge sysselsätter sig nästan uteslutande med
bondekulturen och saknar egentligt intresse. Det kunde eljest ha varit en
tacksam uppgift för förf. att framställa den egendomliga förening af
nationalism och »den möderne Aands Idéer», som präglade norsk
litteratur och kultur under unionens sista årtionden.
Om det åt Sverige särskildt ägnade kapitlet — det sista — är
slutligen icke mycket att säga utöfver hvad som redan sagts här ofvan.
Den ekonomiska expansion, som utförligt skildrats för Danmarks
del, ehuru den där redan i det väsentliga tillhör det förflutna, har
alldeles ej berörts i afseende på vårt land, och det är därför
lyckligt, att man beträffande sådant har dr Helmer Keys »La vie
éco-nomique de la Suéde» att hänvisa franska läsare till. Äfven den
historiska bakgrunden saknas i det väsentliga; och här är det därför
endast de rena aktualiteterna som beröras, flertalet af dem rent
refererande. Referaten äro emellertid vanligen utmärkta — detta gäller
framför allt en del af prof. Hjärnes historiefilosofiska åskådning —
hvarjämte några af de saftigaste bitarna i dr Hedins första
»Varningsord» i ett par långa citat serverats den franska publiken.
Det är fullt förklarligt, för att icke säga odeladt sympatiskt, att förf.
hela boken igenom visar sig som en fransk nationalist — detta ord
taget i samma mening som författaren själf använder det om oss.
Som en röd tråd genom framställningen går oviljan mot Tyskland,
uppfattningen att den tyska faran för Skandinavien är lika stor som
den ryska, det ifriga sträfvandet att markera skillnaden emellan
skandinaver och tyskar samt varningarna mot en anslutning till
trippelalliansen. Detta har föranledt en fullständigt ogrumlad sympati för
den danska patriotismen och den nordslesvigska nationalitetskampen,
medan Sveriges försvarsrörelse och Finlands strid ej kunnat väcka fullt
lika varma känslor. Denna franskt politiska synpunkt med sin särskilda
ängslan för ett närmande mellan Sverige och Tyskland har dock knappast
i mer än ett hänseende ledt författaren mera allvarligt på villospår; och
detta är i antydningarna om en skandinavisk sammanslutning. Det
talas i boken om önskvärdheten af en sådan från de nära
befryndade tre nordiska monarkernas sida; och de samtidigt, på hösten
1912, för Sverige, Norge och Danmark utfärdade
neutralitetsförklaringarna, med efterföljande likartade (ej ens identiska)
neutralitetsregler samt deklaration, att ändringar ej skulle ske utan föregående
inbördes kommunikation, ha missförståtts ända därhän, att de kallas
en »öfverenskommelse» (accord), som t. o. m. »innehåller fröet till den
skandinaviska alliansen»!
Detta visar emellertid endast, huruledes äfven de kunnigaste och
ärligaste utländska iakttagare oundgängligen taga intryck af sina egna
och sitt lands politiska tendenser, samt minskar endast i ringa grad
värdet af Jacques de Goussanges vederhäftiga och nyttiga skrift.
Eli F. Heckscher.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
