Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - »Kamrater emellan». En bok om fransk parlamentsleda och afsmak för rådande regim. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360 VERNER SÖDERBERG
skrift mot »regimen», på mycket kort tid i sitt hemland
upplefvat sex upplagor och äfven torde förtjäna att spridas, läsas
och begrundas af politiskt intresserade här i Sverige.
Den tredje republiken är — det är grundtemat i Jouvenels
spirituella, naturligtvis med afsikt här och där ej så litet
öfverdrifna, men i grund och botten nog träffande anklagelseskrift
— ingenting annat än une grande camaraderie, och denna term
förklarar han åskådligt såsom »något midt emellan kåranda och
medbrottslighet». Frankrike har ej längre i ordets sanna
bemärkelse några institutioner, kontrollen är borta, de felande
bestraffas ej, hvarken af öfverordnade, domstolar, parlament eller
press; och demokratien, som dock skulle hvila på kontrollens
grundval, har somnat på det välvilliga öfverseendets
hufvudkudde. Den rådande regimen blir därför celui du bon plaisir,
tempéré par les relations, och på samma gång, till följd af den
långt drifna administrativa centralisationen i förening med
frånvaron af verkligt ansvar — Tautocratie, tempérée par le désordre.
Man har, för att citera ett ord af Capus, fått »en stat, där allt
låter arrangera sig». Respekten saknas och äfven entusiasmen.
Midt under alla sina eleganta sarkasmer blir emellertid
"författaren dystert bekymrad, sörjer öfver att han vid sina granskande
besök i parlamentet och departementen, bland domare och på
tidningsredaktioner, »ingenstädes kunnat bevara sitt allvar», och
bekänner, att han har den svagheten att beklaga, att i
närvarande stund nog endast ett ringa fåtal fransmän »ännu skulle
vara i stånd att låla döda sig för den sålunda förvanskade
republikanska styrelseformen».
De citerade allmänna omdömena äro hårda, men trots sin
lekande form verka premisserna till dess sträfva slutsatser i
regel ganska oemotsägligt öfvertygande.
Först ger Jouvenel en rad lifliga kinematografbilder af
demokratiens officiella bärare, folkviljans tempeltjänare i Palais
Bourbon.
»Det finnes mellan herrar deputerade ingen annan skillnad
än den, som ligger i deras åsikter, och den är knappt värd att
tala om.» Från tribunen kan man ju kalla hvarandra både för
»nationell fara» och för »renegat», men första gången två
»oförsonliga motståndare» mötas i korridorerna, så heter det »mon
cher collégue», och andra gången dua de hvarandra. »Vare sig
man är infanterist, artillerist eller kavallerist, så är man ju soldat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
