Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Under stormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fast otrolig förmätenhet af Österrike-Ungern att så långt efteråt
ställa Serbien därför till ansvar och att till på köpet
härmed störa den franske presidentens triumftåg till Nordens
hufvudstäder?
Det är vid ett allvarstillfälle som detta en alltför prisbillig
triumf att erinra de yrvakna, hurusom det inte saknats
varnande röster, hvilka emellertid med större eller mindre
artighet skjutits åt sidan som pessimister och skrämselagitatorer.
Däremot måste det kännas som en ofrånkomlig plikt att peka
på nuets lärorika erfarenheter.
Man skulle väl knappast tro behöfligt att i dessa dagar
erinra om fredsillusionernas bräcklighet. I själfva verket är
intet nödvändigare. För de trosfasta pacifister, som aldrig
lära något af verkligheten, därför att de ej vilja eller ej kunna
förstå dennas bistra språk, är hvad som nu timar på
kontinenten allenast ett nytt tecken om världsfredens snara
annalkande. Nu, heter det med deras terminologi, har den
väpnade freden gjort bankrutt, och sedan folken uttröttat sig i
kampen, få vi den oväpnade fredens paradis. Det måste mot
dessa — vare sig de äro bedragna eller afsiktligt tillsluta
ögonen — betonas, att den nuvarande krisen ytterst
framkallats genom en motsats, som detta krig icke skall göra slut
på, och som skall fortfarande bestå genom sekler, vare sig
folken i trötthet afväpna eller ej. Krigshändelserna,
åtminstone så som de för ögonblicket upprullas, kunna komma
denna motsats att något undanskjutas, medan en annan,
revanche- och konkurrensstriden mellan fransmän och
engelsmän å ena samt tyskar å andra sidan tränger i förgrunden.
Allvarligare och mera konstant än den akuta krisen är den
urgamla kampen mellan germaner och slaver, sedan vår
historias morgon böljande fram och åter längs
demarkationslinjen mellan Väst- och Östeuropa. I Österns evigt
vulkaniska mark röra sig de underjordiska krafter, som
oupphörligen satt hela Europa i gungning, och det är egentligen bara
ett nytt lokalt utbrott därborta, hvars verkningar nu i följd
af speciella yttre omständigheter svepa över världsdelen, kanske
snart öfver all världen. Det händer, att den stora
uppgörelsen slutar med, att i östern det mesta tillsvidare blir som det
varit, medan västern får röna betydande omhvälfningar eller
åtminstone till ytterlighet skärpta motsatser. Hur därmed än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
