Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor - Politiska framtidsperspektiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för dess nuvarande specialister i konsten att komma sig upp skulle där icke
finnas många, som icke redan förut intellektuellt eller moraliskt gjort intryck
på samhället; parlamentsledamöterna skulle vara bemärkta och framstående
män innan de inträdde i det politiska lifvet.
— — — Den proportionella valmetoden skulle ej ge den jämnstrukna
partikandidaten skymten af en chance. — — — Landets verkliga ledande män
skulle komma att styra det.
Nu veta vi alltså, hur den svenska riksdagen, enkannerligen dess
andra kammare, är sammansatt.
Med andra ord — Wells är en utmärkt diagnostiker, men hans
terapi har i detta fall enbart kuriositetsintresse. Han har för tillfället
glömt bort, att man ej bygger upp en effektiv statsmakt genom att
skrifva några mer eller mindre konstiga valbestämmelser; och utan
tvifvel blir proportionalismen en station, där han icke kommer att
stanna länge. I detta fall skulle redan ett allvarligt öfvervägande af
Bagehots berömda kritik i »The English Constitution» ha varit
tillräckligt att visa honom, hvarför han befann sig på villovägar: »Genom
denna i teorien fria anordning skulle man åstadkomma en
samling representanter bundna till händer och fötter med partiband
och fjättrar, oändligt mycket hårdare än några parlamentsledamöter
för närvarande.» En jämförelse af vår andra kammares
sammansättning före och efter 1911 kan bekräfta detta.
Med sin starka känsla för behofvet af en politiskt ledande klass
— i den nu föreliggande boken framträder den särskildt där det talas
om Förenta staterna — kommer Wells säkert snart att söka bättre
lösningar; och redan i sina vackra ord vid Georg V:s kröning har
han gifvit andra anvisningar på hvad en stat behöfver för att vara
utvecklingsduglig:
Det är en vida spridd öfvertygelse bland oss, ... att kung Georg är fylld
af kungadömets uppgift så som ingen af hans närmaste företrädare; att hans
roll ej skall blifva en nästan likgiltig oberördhet af vårt lands och vårt rikes
djupare krafter. Det högre offentliga lif, som står öfver parti, trosbekännelse
och sekt, har efter hvad man säger talat till hans fantasi; han ämnar ej blifva en
krönt afgudabild af enighet och samhörighet, en man som lägger grundstenar och
skrifver under papper, utan en handlande person i vårt drama, en lefvande furste.
Tiden skall sätta dessa förhoppningar på prof, men säkert är att vi, den
oräkneliga demokratien af hvar för sig betydelselösa människor, ha känt behof
af en sådan furste. Medvetandet om våra brister, om oplöjda fält af uppgifter,
om stora försummade möjligheter, som löpa fara att för alltid gå bort, har
aldrig försvunnit sedan boerkrigets uppfostrande erfarenheter. Sedan dess har
nationalkänslan, trots alla partiregementets och oföretagsamhetens fjättrar,
oroligt och utan framgång rest sig emot liflöshet, oförnuft och slöhet, slöseri och
hyckleri på alla lifvets områden. Vi ha fått mer och mer klart för oss, hur
litet vi ha att hoppas från politiker, föreningar och organiserade rörelser i dessa
framför andra viktiga ting. Det är detta som har omgifvit den nye Konungens
energi, manlighet och ännu oförsökta möjligheter med så strålande
förhoppningar.
Utan tvifvel har Sverige lika väl som England och många andra
länder mer att vänta för sin framtid af detta samma än af den mest
fulländade proportionalistiska valmetod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
