Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteratur - Frihetsmannen vid makten. Af Ernst Nathorst-Böös - Gustaf Stridsberg: Frihetsmännen vid makten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
FRIHETSMÄNNEN VID MAKTEN
På samma gång man inom vissa radikala kretsar i vårt land
hyser en djup och uppriktig sorg öfver de gammalmodiga —
antagligen kraftigt tillämpade — hädelseparagrafer, som ännu finnas kvar
i vår, i så många afseenden föråldrade strafflag, börjar man just i
samma radikala kretsar alltmer dragas till den åskådningen, att
politikerpersonligheterna — kanske egentligen blott de mer vidsynt liberala
och socialdemokratiska såsom särskildt representerande »folkviljan»
— böra förklaras sakrala, väl föremål för en ödmjuk kult af de
troende, men fredade från de meningslösa obehagligheter, man fordom
satte högt som frie mäns fria kritikrätt. Det är att antaga, att
liksom när det fordom gällde ett högsta väsen, det ej främst är det
sakral-förklarade föremålet, man vill skydda, utan den vördnadskänsla
hos de många troende, som måste taga anstöt af den smuts som
stänktes på linjerena gudabilder. Man söker äfven — fortfarande
inom samma upplysta läger —- hos politiskt obildade massor ingjuta
känslor af vördnadsfylld religiös fruktan för det parlamentariska
lifvet, för den af folkets majoritet korade representanten och för det
folkets majestät, som sagde representant — med allvarsfylld min —
förkroppsligar.
Gustaf Stridsberg är, när det gäller den nya förkunnelsen, en innerligt
hatad kättare, och i föreliggande bok (Frihetsmännen vid
makten, Sthlm, Geber 1914, XVI + 142 sid., 2 kr.) har han varit nog
dumdristig att taga sig det orådet före att kritisera några af de kardinala
dogmerna — de tre besvärjelseformlerna — som den frisinnade
landsföreningen hugnade det svenska folket med anno 1911. Enklare
trolldom har världen aldrig sett, men effekten blef ju ändå den
önskade: frihetsmannen kommo till makten, eller, förlåt, rättare sagdt:
förutsättningarna för en verkligt demokratisk reformpolitik skapades
genom den socialdemokratiska valsegern då.
Hvad särskildt en af de tre hufvudpunkterna i det liberala programmet
af år 1911, genomförande af ett parlamentariskt styrelsesätt, beträffar,
visste man ytterligt litet om, hvad den egentligen innebar. Svenska
folket skulle visserligen, sade man, skaka en del fjättrar, som det lär
hafva varit bundet med, och förskaffa sig själfstyrelse — »duktiga folk
vilja mestadels ha själfstyrelse1». Öet gör alltid sin effekt att såga
~T Karl Staaff: Det konstitutionella styrelsesättet. Sid. 35.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
