Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Rättslösheten i Ryssland. Af P. Olberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spioneri- och provokationssystemet, är i hög grad lärorikt. Han mördades
af sin dåvarande medhjälpare Degajeff, som hörde till den stora
skaran af revolutionärer-polisspioner. Innan denne kom i
Sudejkins tjänst, hade han ådagalagt stor skicklighet i
organiserandet af de revolutionära krafterna samt bland annat inrättat en
vidsträckt militär organisation, som hade till mål att kämpa
mot regeringen icke blott genom propaganda utan äfven genom
våldshandlingar mot ministrar och andra högre ämbetsmän.
Alla medlemmarna i denna organisation med undantag af L.
Tihomiroff (den nuvarande redaktören för den konservativa
tidningen Moskoffskija Vjädomosti), som flydde utomlands,
angåfvos af Degajeff för Sudejkin, och genom att åstadkomma förödelse
i den revolutionära världen hoppades Sudejkin erhålla snabb
tjänstebefordran. Han uttänkte då en storartad plan: han skulle
simulera ett attentat mot sig själf, hvilket attentat skulle
föröfvas af Degajeff. Därefter skulle Sudejkin taga afsked, och
sedan detta skett, skulle Degajeff, likväl icke utan hans
medverkan, mörda inrikesministern grefve Tolstoj samt storfursten
Vladimir Alexandrovitsch. Efter denna händelse skulle
Sudejkin, så beräknade han, ånyo inkallas i tjänstgöring, men då på
en högre post. Åt Degajeff utlofvade Sudejkin en lysande
karriär, och denne gick in på förslaget, men hans afsikt var
visserligen något olika, nämligen icke att simulera ett attentat utan att
föröfva ett verkligt mord, för hvilket Sudejkin äfven föll offer den
16 dec. 1883.
Undantagspolitiken, som skoningslöst genomfördes i kampen
mot samhällsrörelsen och till skydd för höga tjänstemän,
lyckades sålunda fortfarande icke hämma den revolutionära rörelsen
lika litet som att förekomma politiska mord. Senare mördades
äfven inrikesministern Sipjagin och folkupplysningsministern
Bogoljäpoff. Efter mordet på Sipjagin utnämndes på hans post
Plehve, hvilken i alla guvernement organiserade
skyddsafdelningar, som slukade ofantliga penningsummor men som endast
upptäckte de brottsliga organisationer, de själfva skapade.
Skyddsafdelningarna räddade icke sin skapares lif; tvärtom föröfvades
mordet på Plehve under medverkan af en af skyddsafdelningens
hufvudagenter, Aseff. Under Aseffs medverkan begicks äfven
mordet på storfursten Sergej Alexandrovitsch. Slutligen föll
äfven premiärministern Stolypin genom en agent vid
skyddsafdelningen. Det var skyddsåtgärdernas frukt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
