Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Försvarsreformens finansiella förutsättningar. Af Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSVARSREFORMENS FINANSIELLA FÖRUTSÄTTNINGAR 267
likartade poster på samma sätt; blott i förbigående må
påpekas, att postverkets vinst antagits stiga med blott 4 % orn
året, trots en årlig ökning af 5 Y2 % under senaste tioårsperiod.
Däremot kan det ha sitt intresse att se på några af de ännu
mer oförsvarliga nedprutningar eller förbiseenden beredningen
gjort sig skyldig till.
Särskildt hårdt har det gått ut öfver statens järnvägar.
Järnvägsstyrelsen upptar två olika inkomstberäkningar, med och
utan öfvergång till elektrisk drift, och får för 1923 i det förra fallet
1,8 mill. kr. högre siffra än i det senare fallet. Beredningen
afvisar emellertid denna inkomsthöjning med motiveringen,
att »denna skillnad i nettoinkomst till fullo skulle motsvaras
af kostnaden för förräntande af det kapitäl, som i händelse
af sådan elektrifiering måste upplånas utöfver det här nedan
till nya anläggningar vid statens järnvägar beräknade
låne-behofvet». På vanlig svenska betyder detta, att
elektrifieringen icke skulle komma att löna sig, hvilket lär vara en
ståndpunkt, som beredningen är ganska ensam om.
Verkliga förhållandet torde också vara, att den ökade vinsten
beräknats efter afdrag af höjda räntekostnader, hvartill kanske
medverkat något som beredningen möjligen ej tänkt på,
nämligen att när man årligen sätter af mellan 6 72 och 9.mill.
kronor till en förnyelsefond, så använder man denna vid
öfvergång till elektrisk drift till elektriska lokomotiv o. s. v.
och ej till ånglokomotiv.
Samtidigt med detta afvisande af den högre
inkomstberäkningen har beredningen ökat driftkostnaderna med 1,6 mill.
kr. för pensionering m. m. och därmed fått ned
nettoafkast-ningen med 1,6 mill. under järnvägsstyrelsens lägre och 3,4
mill. under dess högre beräkning. Däremot har det ej fallit
beredningen in att — ehuru den med största omsorg
inrangerat alla än så embryoniska kommittéarbeten som åsyfta
ökade statsutgifter — taga hänsyn till en kommitté, hvars
arbeten nu är nästan afslutade och som afser att betydligt öka
statens inkomster. Det är järnvägstaxekomittén, och dess resultat
äro desto mera beaktansvärda som de ej närmast föranledts
af ett statsfinansiellt behof utan af det nationalekonomiska
krafvet på att statens järnvägar såvidt möjligt skola normalt
förränta sitt kapital (jfr. Sv. Tidskr. 1913 sid. 368 ff.). Redan
i den 1913 publicerade delen af sitt betänkande angaf kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
