Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - Utrikespolitik och utrikeshandel - Ett nödrop från Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
insats i spelet eller att den i sig själf är värdelös, borde söka den
»fasta punkten» i vår utrikespolitik på något annat håll.
Emellertid kan det trots detta löna sig att tänka till slut den tanken,
att den engelska marknadens betydelse för vår export skulle tvinga
oss till ett politiskt samgående med entente-makterna eller åtminstone
afhålla oss från all beblandelse med deras motståndare. England är
som bekant åtminstone ännu så länge ett frihandelsland, och ingen
har där veterligen lyckats hindra varor från misshagliga länder att
vinna inträde. Till de nya politiska vishetslärarnes synnerliga
begrundande hemställes också det faktum, att England nu sedan länge
varit och fortfarande är det viktigaste afsättningsområdet af alla för
— Tyskland. Så länge det icke visats, att detta utgör belöningen för
Tysklands politiska välförhållande gent emot England, torde samma
faktum äfven för oss utgöra en borgen för, att vi kunna handhafva
vår politik i eget intresse utan att därmed riskera vår engelska marknad.
Något annorlunda står saken af särskild anledning med hänsyn till
Frankrike, emedan där som bekant andra faktorer komma i
betraktande, å ena sidan vårt lånebehof, å den andra vår
alkohol-lagstiftning; men den frågan behandlades redan i ett föregående häfte af
denna tidskrift och skall därför ej nu upptagas på nytt. Återstår
slutligen Ryssland, och i afseende på detta land kan ingen opartisk
bestrida, att ekonomiska fördelar kanske skulle kunna köpas med
politiska uppoffringar af mer eller mindre vidtgående art. Den som
anser en sådan affär värd sitt pris, kan ju förorda den.
Det skall till sist sägas — med nöje, om än ej utan en viss förvåning
— att de lika ohållbara som politiskt betänkliga argument, hvilkas halt
här har belysts, hittills användts endast som stöd för en i och för
sig fullt riktig sats, nämligen att vi skola söka bevara vår fulla
handlingsfrihet utåt och icke fast binda oss till någon af maktgrupperna
utan iakttaga ett godt förhållande till båda. Men den satsen kan
knappast motiveras olämpligare än med den ifrågavarande
bevisföringen och torde i själfva verket bäst efterlefvas genom att icke stötas
och blötas i tid och otid. Som alla andra utrikespolitiska principer
har också den sin naturliga begränsning i den yttre politikens allt
behärskande uppgift, nämligen tillvaratagandet af vår säkerhet; och
vid fullföljande af det målet få inga kvasi-ekonomiska eller andra
doktriner pålägga oss något band af hvad slag det vara må.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
