Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor - Rysslands arméorganisation och alliansen med Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
östra gränsen men tillräckliga för att afvärja ett ryskt anfall, tills
de afgörande slagen stått i Lothringen. Utfalla de till Tysklands
förmån, känner Frankrike från 1870, huru osäker efter lidna nederlag
den hjälp är, som under andra förhållanden kunnat påräknas. Hvad
Frankrike därför har rätt att fordra af Ryssland är en militärisk
orientering västerut, skapandet af de tekniska betingelserna för en hastig
mobilisering och kraftig offensiv mot Tysklands östra gräns fram mot
Berlin, för att lätta trycket för de på västgränsen opererande franska
härarna. Vid den franske generalstabschefen general Joffres besök i
Petersburg framställdes från fransk sida ett detaljeradt program af
fordringar, afseende anläggning af strategiska järnvägslinjer, af
telegraf- och telefonlinjer, förbättrande af landsvägar m. m. Och när Ryssland
åter befann sig i behof af franskt kapital, kom genom en framstående
fransk penningfurstes ingripande en uppgörelse till stånd, enligt hvilken
Ryssland skulle under hvart och ett af de fem följande åren få låna
500 à 600 millioner francs för järnvägsbyggnader men tillika förbinda
sig att bygga vissa strategiska järnvägar hän mot sin västgräns. »Det
är», slutar Le Correspondant sin artikel, »på tiden att våra
förbundsbröder på ett effektivt sätt förverkliga alliansen».
Man må icke inbilla sig, att den klerikal-monarkiska tidskriften i
Frankrike utgör någon ropandes röst i öknen. General Cherfils har i en
artikel i Echo de Paris utvecklat en besläktad uppfattning. Matin
höjer lofsånger öfver Rysslands storhet, men medger samtidigt att den
fransk-ryska vänskapen ännu kan fullkomnas. Och om den försiktiga
Journal des Débats tager afstånd från den klerikala tidskriftens långt
drifna skepticism i afseende på Rysslands förbundstrohet och
förmåga att i rätt tid uppfylla sina förbundsförpliktelser, är det blott för
att tillägga, att den nu afgångne premiär- och finansministern Kokovtsev,
då vid hans besök i Paris Quai d’Orsay gjorde generalstabens kraf
till sina, väl afböjde att för strategiska banors anläggande upptaga
obligationslån men å andra sidan förband sig att för detta ändamål
använda 500—600 mill. rubel af reserverade statsmedel.
I full öfverensstämmelse härmed stå ock de förklaringar Kokovtsev
efter hemkomsten afgaf i dumans budgetsutskott. Han gjorde där
gällande, att den nämnda uppgörelsen ej gällde något statslån utan
ett komplex af lån för olika enskilda järnvägsföretag. Men han
meddelade tillika, att lånen upptagits för att frigöra högst betydande
belopp af statsmedel för militära syften. Man kan därför ge
dumaoppositionen rätt i, att det i själfva verket är fråga om ett förtäckt
statslån, som i sin öppna form svårligen hade kunnat genomdrifvas i
duman. Enligt efter hvad det vill synas tillförlitliga uppgifter i pressen,
skall den första delen af det nya lånet, uppgående till 650 mill. francs,
den 12 febr. ha tecknats i Paris.
Under de senaste upprörda åren har, såsom i denna tidskrift
påpekats, i pressen ofta diskuterats, hvilken makt som vore den egentlige
fridstöraren i Europa; och från olika håll ha anvisningar gifvits än
på den ene, än på den andre. Frågan är knappast riktigt ställd, men
ofvanstående upplysningar rörande den fransk-ryska alliansens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
