Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Ur Henning Hamiltons papper. Af Sam. Clason - 2. Generalen J. M. Björnstjerna till Henning Hamilton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fredrik VII och nuvarande Kungen ligger deri, att man ej är
säker på den senares politiska tendenser, hvilka man dock har
anledning tro vara riktade åt annat håll än företrädarens. På
min invändning att inga af nuvarande Konungens handlingssätt
ge skäl till en sådan förmodan, att Riks Rådets hemförlofvande,
den nya grundlagens deraf följande bibehållande och
ministèrens qvarblifvande borde stadga åsigterne om Konungens
tänkesätt, svarades, vi äro ännu ej så säkra att Ministrarne stanna på
deras plats. Döm nu om min förvåning, då dagen efter
underrättelsen inlopp att den resignerat.[1]
Sluteligen framförde jag hvad du uppdragit mig säga i
afseende på de förhoppningar Danskarne vilja draga af ditt ännu
qvarstående som Minister. Härpå svarades att det är
fullkomligen sannt, men Hamilton beräknar ej, att hans afgång i
Danskarnes ögon skulle tydas som ett upphörande af all medverkan
å vår sida till Danmarks förmån, eller förintande af alla
underhandlingar, och detta är ej min mening.
Härefter har jag äfven fått i underdånighet för H. M:t
Konungen redogöra för mitt uppdrag.[2] Hans Maj:t hoppades, att de
pågående underhandlingarne kunde fördröja vapenskiftet till
våren, en årstid, då det vore möjligt transportera trupper sjöväg,
att om Tyskarne framtränga mot Schlesvig, en corps blir
behöflig i Skåne, och att Als vore den punkt, som af en
Svensk-Norsk armé borde besättas såsom utgång till vidare rörelser.
Jag anförde härvid, att om Tyskarne fortgå, så som hittills
synes vara deras afsigt, afgöres Danmarks öde i nästa månad —
hvarefter endast återstår frågan om spillrornes delning, dervid
säkert är, att vi ej få någon bit med. Äfven nämnde jag, att
Danskarne väl ej glömma, huru mycket blifvit dem lofvadt deraf
intet uppfylldt. Prins Oscar, som med mycken liflighet
omfattar dessa frågor, är ifrig för vårt aktiva uppträdande. Möjligen
tror han, att Sverige deraf skulle draga en fördel, den der,
efter mitt förmenande, aldrig borde tillåtas ens som en hemlig
tanke.[3] Säkerligen bör det vara lyckligare för oss, om Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
