- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Fjärde årgången. 1914 /
99

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Militärjuridiska principer i det nya förslaget till revision af krigslagstiftningen. Af Nils Rosenblad - Lydnadsplikten - Bestraffningsrätten i disciplinmål

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åtlyda densamma. Att sedermera domstol kommer att afgöra,
huruvida hans åsikt var riktig, är ju en annan sak. I
verkligheten kommer det att finnas många tillfällen, då en person är
fullt öfvertygad om den uppenbara orimligheten af en viss
befallning, som dock sedan vid objektiv bedömning visar sig vara
fullt berättigad och möjlig att utföra. I sådana fall måste den
föreslagna bestämmelsen sägas vara af ödesdiger natur såväl
för disciplinen i allmänhet som för den individ, hvilken tror sig
berättigad att tillämpa paragrafens bestämmelser om
lydnadsvägran. Det kan icke förnekas, att det genom den föreslagna
paragrafen ej blir den ansvarige befälhafvaren, som afgör, om
en befallning är rimlig eller ej, utan i stället den, till hvilken
den riktas. Den, som vet, hvad den militära disciplinen
innebär, inser också, att en af de nödvändigaste grundvalarna för dess
bestånd genom denna till synes så naturliga bestämmelse rubbas.

Äfven här gäller, hvad ofvan anförts, att endast om det kan
påvisas upprepade grofva missbruk, må det vara berättigadt att
införa en sådan paragraf som den föreslagna.

BESTRAFFNINGSRÄTTEN I DISCIPLINMÅL



Vid utöfvandet af den disciplinära bestraffningsrätten skall
enligt det nya förslaget vederbörande chef ovillkorligen vara
skyldig att dessförinnan ha rådgjort med en jurist.

Det är ju tydligt, att äfven de i regel enkla disciplinmålen
kunna vara af den natur, att de fordra juridisk kunskap för
att rätt behandlas, men i det ojämförligt största antalet fall
torde man kunna säga, att detta ej är händelsen. En
regementschef är däremot på grund af sin stora praktiska erfarenhet
oftast bättre i stånd att afmäta ett disciplinstraffs längd o. d.
än en civil jurist.

I de fall, då ett, rent juridiskt sedt, svårare mål föreligger eller
eljest någon som helst tvekan kan råda, kan ju regementschefen
vända sig till auditören, som enligt nu gällande bestämmelser
står till förfogande för detta ändamål. Detta kommer
naturligtvis ganska ofta till användning i praktiken men är dock
något helt annat än det föreslagna obligatoriska rådfrågandet.

Mot detta kan för öfrigt anföras, att det gifves många
tillfällen, då det är praktiskt taget rent outförbart eller åtminstone
skulle stöta på afsevärda svårigheter (vid vissa öfningar utom
förläggningsorten, sjötåg, detacheringar o. d.).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:20:01 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1914/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free