Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - »Heliga grundsatser»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därigenom rubbas. Det liberala programmet af 1911 utgjorde
ju ett typiskt konglomerat af dylika heterogena element,
sammanförda för att vinna understöd från olika håll, där man
kunde räkna på understöd för sträfvandena att lämna
makten åt nya innehafvare; och det kan knappast på allvar
betviflas, att d. v. statsminister Staaffs sedermera proklamerade
nykterhetsabsolutism har samma orsak.
Dessa egenskaper hos de moderna partierna och deras
program göra i själfva verket den väljandes frihet synnerligen
begränsad. Den politiskt intresserade och bildade valmannen
skall svårligen finna ett program i våra dagar, hvars alla
punkter han kan gilla; den politiskt obildade och ointresserade
åter har ännu svårare att finna sig tillrätta; gäller det en
bestämd fråga, som icke alltför mycket tillkrånglas, är det
möjligt, att han med hjälp af pressen, föredrag och annan politisk
agitation anser sig kunna komma till en bestämd uppfattning;
men att han skulle sätta sig in i samtliga punkter på ett modernt
partiprogram, det ligger säkerligen utanför rimlighetens gränser
att antaga. I den vid 1908 års riksdag af herr Karl Staaff
m. fl. väckta motionen »angående utredning af frågan om
folkomröstning såsom medel att vinna afgörande vid
meningsskiljaktighet mellan kamrarna i lag- och grundlagsfrågor» skildras
denna situation på följande träffande sätt:
»Det kan nog inträffa, att ehuru kandidaten icke hyser samma
åsikter som valmännen i alla vid valet framträdande frågor, han
likväl erhåller valmannens röst. Valmannen kan nämligen finna, att
kandidaten mer än någon annan möjlig kandidat närmar sig hans
åskådning. Hellre än att kasta bort sin röst på någon, som i alla
fall icke har utsikt att bli vald, och hellre än att nedlägga sin röst
och därigenom indirekt hjälpa en bestämd motståndare, kan
valmannen då skänka sin röst åt den, med hvilken han i några ehuru
ej i alla afseenden är liktänkande. Sålunda kan det förvisso ofta
inträffa, att en representant blifver vald af en valmansmängd, som blott i
vissa afseenden sympatiserar med hans åsikter, men i andra alldeles icke
gör det, eller af hvilken en del valmän ansluta sig till hans åsikter
i vissa ämnen, en annan del i andra o. s. v.»
Valmän, som sett sig föranlåtna att rösta på liberala
kandidater 1911, t. ex. på grund af sin sympati för ett
parlamentariskt styrelsesätt, kunna därför icke utan vidare räknas med
bland folkviljan, när det gäller försvarsfrågans eller
nykterhetsfrågans lösning och vice versa. På samma sätt påpekade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
