Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - Lars Johan Hierta och nutiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medborgare, så böra vi med tacksamhet vända våra blickar mot namnet
Lars Hierta», hvilken, tillägges det, »kämpat för att göra våra
grundlagar till en sanning i vårt offentliga lif.»
Man kan tvista om, huruvida alla de principer som här
formulerats, verkligen medvetet funnos inneslutna i 1809 års lagstiftning, eller
om icke utifrån införda idéer af sina målsmän senare intolkats däri
för att ända från början kunna legitimera en liberal aktion. I hvarje
fall synes det visst, att dessa idéer långt ifrån voro tillräckligt
lifskraftiga för att ensamma gifva en sund näring åt vårt samhälles
politiska lif. De män, bland dem Hierta, som voro med om att
sätta Sverige på denna ensidiga diet, kunna därför icke längre framstå
såsom sådana märkliga samhällets läkare som de hittills gjort.
Hvarje tid får som bekant nya synpunkter på det förflutna; och för
vår generation, som börjar få 1800-talets fejder på en viss distans,
blir det klart, att det var mycket, som försummades, medan vi lupo
på den konstitutionella vädjobanan. Det är visserligen af intresse att
få veta, att Lars Johan Hierta icke var originell i sina samhällsteorier,
att han synbarligen icke själf direkt sökt dem hos de utländska
förebilderna, utan att han närmast fått dem genom förmedling af
Argus-Johanssons litterära verksamhet, såsom Mortensen gjort sannolikt i
sin vetenskapligt hållna artikel i »Samlaren» år 1902. Det röjer att
H. icke var någon själfständigt sökande naturell, som hade kraft att
bryta sig ut ur en gång inhämtade dogmer. Men vår tid frågar
också efter andra saker, t. ex. efter huru H. ställde sig till
spörsmålet om den enskildes underkastelse under de honom af samhället
pålagda bördorna och om samhällets plikt att pålägga sådana bördor.
Dessa nya problem göra en ny undersökning af materialet till
mannens och tidens historia nödvändig. Det är därför odeladt
glädjande, att man gripit sig an med att utgifva ett verk, Lars
Hierta. Riksdagsmotioner och anföranden, af hvilket första
delen, innefattande »Riksdagarna 1828—41» nu utkommit. Arbetet
utgifves af redaktör Gustaf A. Aldén, med understöd af stiftelsen
»Lars Hiertas minne». Det kan ju här icke komma i fråga att
ingående analysera utgifningsmetoden. Utgifvaren lämnar vid hvarje
fråga en kort öfversikt öfver ärendets historik för att sedan återgifva
hvad Hierta i riksdagen i ämnet yttrat eller skrifvit. Hvar riksdag
tecknas i öfverblickar, som dock i regel synas något knapphändiga.
Motionerna och yttrandena äro för hvar riksdag sammanförda i grupper
efter sin inre samhörighet.
Verket är tydligen tillkommet i afsikt att befästa den rådande
traditionen om Hierta. Inledningsvis lämnas en teckning af hela hans
riksdagsverksamhet. När man går att taga kännedom om den, får
man dock hufvudsakligen till lifs — »Hans egen uppfattning däraf».
Emellertid talar ju de framlagda aktstyckena sitt språk, och det innehåller,
att, var Hierta en exponent för tidens liberala tendenser på författningens
område, så var han det också i de hänseenden, hvilka, såsom nyss
antyddes, numera med särskildt intresse efterfrågas. I Hierta kan mången
nutida liberal storhet se sin föregångsman ej blott i konstitutionella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
